Ordspråksboken 20
1 Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
Ko ta te waina he whakahi, ko ta te wai kaha he ngangau: a, ko te hunga katoa e whakapohehetia ana e tera, kahore o ratou whakaaro nui.
2 Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
Ano he raiona e hamama ana te wehi o te kingi: ko te tangata e whakaoho ana i a ia kia riri, e hara ana ki tona wairua ake.
3 Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
He whakahonore mo te tangata te noho watea mai i te ngangare: engari ko nga wairangi he kowhetewhete tonu.
4 För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
Kahore te mangere e parau, he mea ki te hotoke; no reira ka pakiki kai mana i te kotinga witi, a kahore e whiwhi.
5 Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
He wai hohonu te whakaaro i roto i te ngakau o te tangata; e utuhia ano ia e te tangata matau.
6 Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
Ko ta te tini o te tangata he kauwhau i tona atawhai ake; ko wai ia e kite i te tangata pono?
7 En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
Ko te tangata tika, e haere ana i runga i tona tapatahi, ka manaakitia ana tamariki i muri i a ia.
8 En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
Ko te kingi e noho ana i runga i te torona whakawa, titaritaria ana e ona kanohi nga he katoa.
9 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
Ko wai e mea, Kua ma i ahau toku ngakau, kua tahia atu oku hara?
10 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
Ko nga pauna huhua, ko nga mehua huhua, he rite tahi taua rua, he mea whakarihariha anake ki a Ihowa.
11 Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
He tamariki nei ano ka mohiotia ki ana hanga, he ma ranei, he tika ranei tana mahi.
12 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
Ko te taringa rongo, ko te kanohi titiro, na Ihowa raua ngatahi i hanga.
13 Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
Kaua e matenuitia te moe, kei rawakoretia koe; titiro ou kanohi, a ka makona koe i te taro.
14 Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
Ehara ehara, e ai ta te kaihoko: tona haerenga atu ia, kei te whakamanamana.
15 Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
He koura tena me te tini o te rupi; engari he taonga utu nui nga ngutu o te matauranga.
16 Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
Tangohia te kakahu o te kaiwhakakapi mo te tangata ke; puritia hoki te tangata i taunahatia hei whakakapi mo nga tangata ke.
17 Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
He reka ki te tangata te taro o te teka; muri iho ka ki tona mangai i te kirikiri.
18 Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
Ma te runanga ka u ai nga whakaaro; kia pai hoki te ngarahu ina anga ki te whawhai.
19 Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
Ko te tangata e kopikopiko ana ki te kawekawe korero, ka whakina e ia nga korero ngaro: na reira kaua e raweke atu ki te tangata ngutu hamama.
20 Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
Ko te tangata e kanga ana i tona papa, i tona whaea, ka tineia tona rama i roto i te pouri kerekere.
21 Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
I te timatanga e hohoro mai pea te taonga; e kore ia tona mutunga e whakapaingia.
22 Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
Kaua e mea, Ka utua e ahau te kino: taria ta Ihowa, a kei a ia he oranga mou.
23 Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
He mea whakarihariha ki a Ihowa nga taimaha rere ke; a e kore hoki te pauna tinihanga e pai.
24 Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
Na Ihowa nga haereerenga o te tangata: na ma te aha te tangata ka matau ai ki tona ara?
25 Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
Hei rore ki te tangata te oho noa ake ki te mea, He tapu! a, i muri i nga ki taurangi, kia uiui.
26 En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
Ka titaritaria e te kingi whakaaro nui te hunga kino, a ka hurihia hoki e ia te wira patu witi ki runga ki a ratou.
27 Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
He rama na Ihowa te manawa o te tangata, e rapu ana i nga mea katoa i roto rawa i te kopu.
28 Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
Hei kaitiaki mo te kingi te atawhai me te pono; e tautokona ake ana hoki tona torona e te atawhai.
29 Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
Ko te kororia o nga taitama ko to ratou kaha: a, ko te ataahua o nga kaumatua ko te upoko hina.
30 Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
E tahia atu ana te kino e nga karawarawa o te patunga; a e tae rawa ana nga whiu ki nga wahi o roto rawa o te kopu.
