Ordspråksboken 20
1 Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
Il vino è schernitore, la bevanda alcoolica è turbolenta, e chiunque se ne lascia sopraffare non è savio.
2 Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
Il terrore che incute il re è come il ruggito d’un leone; chi lo irrita pecca contro la propria vita.
3 Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
E’ una gloria per l’uomo l’astenersi dalle contese, ma chiunque è insensato mostra i denti.
4 För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
Il pigro non ara a causa del freddo; alla raccolta verrà a cercare, ma non ci sarà nulla.
5 Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
I disegni nel cuor dell’uomo sono acque profonde, ma l’uomo intelligente saprà attingervi.
6 Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
Molta gente vanta la propria bontà; ma un uomo fedele chi lo troverà?
7 En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
I figliuoli del giusto, che cammina nella sua integrità, saranno beati dopo di lui.
8 En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
Il re, assiso sul trono dove rende giustizia, dissipa col suo sguardo ogni male.
9 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
Chi può dire: “Ho nettato il mio cuore, sono puro dal mio peccato?”
10 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
Doppio peso e doppia misura sono ambedue in abominio all’Eterno.
11 Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
Anche il fanciullo dà a conoscere con i suoi atti se la sua condotta sarà pura e retta.
12 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
L’orecchio che ascolta e l’occhio che vede, li ha fatti ambedue l’Eterno.
13 Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
Non amare il sonno, che tu non abbia a impoverire; tieni aperti gli occhi, e avrai pane da saziarti.
14 Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
“Cattivo! cattivo!” dice il compratore; ma, andandosene, si vanta dell’acquisto.
15 Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
C’è dell’oro e abbondanza di perle, ma le labbra ricche di scienza son cosa più preziosa.
16 Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
Prendigli il vestito, giacché ha fatta cauzione per altri; fatti dare dei pegni, poiché s’è reso garante di stranieri.
17 Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
Il pane frodato è dolce all’uomo; ma, dopo, avrà la bocca piena di ghiaia.
18 Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
I disegni son resi stabili dal consiglio; fa’ dunque la guerra con una savia direzione.
19 Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
Chi va sparlando palesa i segreti; perciò non t’immischiare con chi apre troppo le labbra.
20 Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
Chi maledice suo padre e sua madre, la sua lucerna si spegnerà nelle tenebre più fitte.
21 Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
L’eredità acquistata troppo presto da principio, alla fine non sarà benedetta.
22 Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
Non dire: “Renderò il male”; spera nell’Eterno, ed egli ti salverà.
23 Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
Il peso doppio è in abominio all’Eterno, e la bilancia falsa non è cosa buona.
24 Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
I passi dell’uomo li dirige l’Eterno; come può quindi l’uomo capir la propria via?
25 Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
E’ pericoloso per l’uomo prender leggermente un impegno sacro, e non riflettere che dopo aver fatto un voto.
26 En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
Il re savio passa gli empi al vaglio, dopo aver fatto passare la ruota su loro.
27 Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
Lo spirito dell’uomo è una lucerna dell’Eterno che scruta tutti i recessi del cuore.
28 Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
La bontà e la fedeltà custodiscono il re; e con la bontà egli rende stabile il suo trono.
29 Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
La gloria dei giovani sta nella loro forza, e la bellezza dei vecchi, nella loro canizie.
30 Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
Le battiture che piagano guariscono il male; e così le percosse che vanno al fondo delle viscere.
