Ordspråksboken 20
1 Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
HE mea henehene ka waina, he walaau nui hoi ka mea e ona'i; O na mea a pau i puni malaila, aole i naauao.
2 Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
He uwo ana me he liona la, ka weliweli i ke alii; O ka mea hoonaukiuki ia ia, hoeha no oia i kona uhane iho.
3 Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
He mea nani no ke kanaka, ke hooki i ka hoopaapaa: Aka, e huhu no na mea lapuwale a pau.
4 För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
Aole e mahiai ka mea palaualelo no ke anu; A e makilo oia i ka wa e ohi ai, aole e loaa.
5 Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
He wai hohonu, ka oleloao iloko o ko kanaka naau; Na ke kanaka naauao e uhuki ae.
6 Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
E hai aku ka nui o na kanaka i ko lakou pono iho; O ke kanaka hana oiaio, ia wai la i loaa'i ia?
7 En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
O ka mea hele ma kona pololei, he mea pono oia; E hoomaikaiia hoi kana poe keiki mahope ona.
8 En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
O ke alii e noho ana ma ka noho hookolokolo, Hooauhee oia i na hewa a pau me kona mau maka.
9 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
Owai la ke hiki e olelo aku, Ua hoomaemae au i ko'u naau? Ua kaawale au i ko'u hewa?
10 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
He ana paona palua a he ana palua no na mea e ae, He hoopailua ia Iehova ia mau mea elua.
11 Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
Ua ikeia ke keiki ma ka hana ana, Ina paha he maemae, a he pololei kana hana.
12 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
O ka pepeiao lohe, a o ka maka nana, Na Iehova no i hana ia mau mea elua.
13 Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
Mai makemake oe i ka hiamoe o lilo oe i mea nele; E wehe ae i kou mau maka, a e maona i ka ai.
14 Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
He ino, he ino, wahi a ka mea kuai mai; A i kona hele ana aku, alaila, haanui oia.
15 Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
Aia he gula a me na pohaku maikai he nui wale; Aka, o ka mea nani loa, oia ka lehelehe ike.
16 Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
E lawe oe i ke kapa o kekahi ke panai oia no ka malihini, A no na malihini hoi i lawe i kekahi waiwai ana.
17 Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
Ua ono i ke kanaka ka ai no ka wahahee; A mahope iho, e piha kona waha i ke one.
18 Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
Ua paa ka manao ma ke kukakuka pu ana; Ma ka noonoo pololei hoi e kaua aku ai.
19 Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
O ka mea holoholo olelo, hoike aku oia i na mea i hunaia; Mai launa aku me ka mea hoomalimali me koua mau lehelehe.
20 Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
O ka mea hailiili aku i kona makuakane a me kona makuwahine, E pio kona kukui i ke onohi o ka pouli.
21 Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
O ka hooilina i loaa mua ma ke kaili wale, O kona hopena, aole e pomaikai ia.
22 Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
Mai olelo ae oe, E hoopai aku au i ka hewa; E kakali oe ia Iehova, nana no oe o kokua mai.
23 Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
He hoopailua ia Iehova na ana paona papalua; O ke kaupaona hoopunipuni aole i pono ia.
24 Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
Na Iehova mai ka hele ana o ke kanaka; Pehea hoi e hiki ai i ke kanaka ko ike i kona aoao iho?
25 Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
He mea hihia i ke kanaka, ke hoohiki naaupo i ka mea hemolele; A mahope iho o ka hoohiki ana, alaila noonoo.
26 En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
Hoopuehu ae ke alii akamai i ka poe hewa, Hookaa oia i ke kaa maluna o lakou.
27 Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
O ke kukui o Iehova, o ka hanu ia o ke kanaka, E komo ana ma na wahi a pau o ka opu.
28 Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
Na ka lokomaikai a me ka oiaio e malama mai i ke alii; Ua paa hoi kona nohoalii i ka lokomaikai.
29 Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
O ka ikaika ka mea e kaulana'i na kanaka ui; O ke poohina ka mea e nani ai ka elemakule.
30 Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
O ka pahu ana o ka mai he mea hoomaemae i ka ino; O ka haua hoi, i koloko o ka opu.
