< Ordspråksboken 20 >

1 Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
En Spotter er Vinen, stærk Drik slår sig løs, og ingen, som raver deraf, er viis.
2 Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
Som Løvebrøl er Rædslen, en Konge vækker, at vække hans Vrede er at vove sit Liv.
3 Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
Mands Ære er det at undgå Trætte, men alle Tåber vil Strid.
4 För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
Om Efteråret pløjer den lade ikke, han søger i Høst, men finder intet.
5 Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
Råd i Mands Hjerte er dybe Vande, men Mand med Indsigt drager det op.
6 Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
Mangen kaldes en velvillig Mand, men hvem kan finde en trofast Mand?
7 En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
Retfærdig er den, som lydefrit vandrer, hans Sønner får Lykke efter ham.
8 En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
Kongen, der sidder i Dommersædet, sigter alt ondt med sit Blik.
9 Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
Hvo kan sige: "Jeg rensed mit Hjerte, og jeg er ren for Synd!"
10 Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
To Slags Vægt og to Slags Mål, begge Dele er HERREN en Gru.
11 Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
Selv Drengen kendes på det, han gør, om han er ren og ret hans Færd.
12 Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
Øret, der hører, og Øjet, der ser, HERREN skabte dem begge.
13 Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
Elsk ikke Søvn, at du ej bliver fattig, luk Øjnene op og bliv mæt.
14 Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
Køberen siger: "Usselt, usselt!" men skryder af Handelen, når han går bort.
15 Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
Har man end Guld og Perler i Mængde, kosteligst Smykke er Kundskabslæber.
16 Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
Tag hans Klæder, han borged for en anden, pant ham for fremmedes Skyld!
17 Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
Sødt smager Løgnens Brød, bagefter fyldes Munden med Grus.
18 Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
Planer, der lægges ved Rådslagning, lykkes; før Krig efter modent Overlæg!
19 Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
Bagtaleren røber, hvad ham er betroet, hav ej med en åbenmundet at gøre!
20 Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
Den, der bander Fader og Moder, i Bælgmørke går hans Lampe ud.
21 Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
Først haster man efter en Arv, men til sidst velsignes den ikke.
22 Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
Sig ikke: "Ondt vil jeg gengælde!" Bi på HERREN, så hjælper han dig.
23 Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
To Slags Lodder er HERREN en Gru, det er ikke godt, at Vægten er falsk.
24 Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
Fra HERREN er Mands Fjed, hvor kan et Menneske fatte sin Skæbne!
25 Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
Det er farligt at sige tankeløst: "Helligt!" og først efter Løftet tænke sig om.
26 En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
Viis Konge sigter de gudløse, lader Tærskehjul gå over dem.
27 Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
Menneskets Ånd er en HERRENs Lampe, den ransager alle hans indres Kamre.
28 Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
Godhed og Troskab vogter Kongen, han støtter sin Trone ved Retfærd.
29 Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
Unges Stolthed er deres Styrke, gamles Smykke er grånet Hår.
30 Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
Blodige Strimer renser den onde og Hug hans Indres Kamre.

< Ordspråksboken 20 >