< Ordspråksboken 2 >
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.