Ordspråksboken 2
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Me ba, sɛ wotie me nsɛm, na woma me nkyerɛkyerɛ tena wo mu a,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
sɛ wowɛn wʼaso ma nyansa na wode wʼakoma ma nteaseɛ,
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
na woma wo nne so frɛ nhunumu na wosu frɛ nteaseɛ,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
na sɛ wohwehwɛ no te sɛ deɛ wohwehwɛ dwetɛ na wo hwehwɛ no sɛdeɛ worepɛ ademudeɛ a ahinta a,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
ɛno na wobɛte Awurade suro ase na woahunu Onyankopɔn ho nimdeɛ.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Awurade ma nimdeɛ, na nʼanom na nyansa ne nteaseɛ firi ba.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Ɔkora nkonimdie ma wɔn a wɔteneɛ, ɔyɛ kyɛm ma wɔn a wɔn akwan yɛ pɛ,
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
ɔwɛn deɛ ɔtene akwan, na ɔbɔ wɔn a wɔdi no nokorɛ no akwan ho ban.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Ɛno na wobɛte deɛ ɛyɛ ne deɛ ɛyɛ pɛ ne deɛ ɛfata, ɛkwan biara a ɛyɛ ase.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Afei nyansa bɛwura wʼakoma mu, na nimdeɛ ayɛ ahomeka ama wo kra.
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Adwene bɛbɔ wo ho ban na nteaseɛ ahwɛ wo so.
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Nyansa bɛyi wo afiri amumuyɛfoɔ akwan mu, ɛbɛyi wo afiri nnipa a wɔn nsɛm yɛ basabasa nsam,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
na wɔmane firi akwan pa so kɔnante esum akwan so,
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
wɔn a wɔn ani gye bɔneyɛ ho, na wɔdi ahurisie wɔ bɔne mu basabasayɛ ho,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
wɔn a wɔn akwan yɛ kɔntɔnkye na wɔyɛ abonsamfoɔ wɔ wɔn akwan mu.
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Nimdeɛ bɛgye wo afiri ɔbaa waresɛefoɔ no nsam, afiri ɔbaa warefoɔ sansani a ɔka nnaadaasɛm ho,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
deɛ wagyaa ne mmabaawaberɛ mu kunu na wapo apam a ɔyɛɛ wɔ Onyankopɔn anim no.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Ne fie yɛ ɛkwan a ɛkɔ owuo mu na nʼakwan kɔ awufoɔ honhom nkyɛn.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Obiara a ɔkɔ ne nkyɛn no nsane mma anaasɛ ɔrensi nkwa akwan so.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Enti wobɛdi nnipa pa anammɔn akyi na woanante ateneneefoɔ akwan so.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Ɛfiri sɛ wɔn a wɔtene bɛtena asase no so, na wɔn a asɛm nni wɔn ho no na wɔbɛka hɔ;
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
na wɔbɛtwa amumuyɛfoɔ afiri asase no so, na wɔatɔre atorofoɔ ase.
