Ordspråksboken 2

1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

‌ʻE hoku foha, kapau te ke maʻu ʻa ʻeku ngaahi lea, mo fakafufū ʻiate koe ʻa ʻeku ngaahi fekau;

2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

Koeʻuhi ke fakatokangaʻi ho telinga ki he poto, pea ke tokanga ai ho loto ki he faʻa fakakaukau;

3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

‌ʻIo, kapau te ke tangi ki he ʻilo, pea ke hiki hake ho leʻo ke maʻu ʻae fakakaukau:

4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

Kapau te ke kumi ki ai ʻo hangē ko e siliva, pea hakule ki ai ʻo hangē ko e koloa kuo fufū;

5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.

Te ke toki ʻilo ai ʻae manavahē kia Sihova, pea maʻu ʻae ʻiloʻi ʻoe ʻOtua.

6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

He ʻoku foaki ʻe Sihova ʻae poto: ʻoku haʻu mei hono fofonga ʻae ʻilo mo e fakakaukau.

7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

‌ʻOku tokonaki ʻe ia ʻae poto ʻaonga maʻa e kakai māʻoniʻoni: ko e fakaū ia kiate kinautolu ʻoku ʻaʻeva ʻi he angatonu.

8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

‌ʻOku ne tauhi ʻae hala ʻoe fakamaau; pea ʻoku ne maluʻi ʻae hala ʻo ʻene kakai māʻoniʻoni.

9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

Pea te ke toki ʻilo ai ʻae māʻoniʻoni, mo e fakamaau, mo e fai totonu; ʻio, ʻae hala lelei kotoa pē.

10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

‌ʻOka hū ʻae poto ki ho loto, pea mālie ʻae ʻilo ki ho laumālie;

11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

‌ʻE fakamoʻui koe ʻe he faʻa fakakaukau, pea ʻe tauhi koe ʻe he poto:

12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

Ke fakamoʻui koe mei he hala ʻoe tangata kovi, mei he tangata ʻoku lea ʻaki ʻae ngaahi meʻa kovi;

13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

‌ʻAia ʻoku liʻaki ʻae hala ʻoe māʻoniʻoni, kae ʻalu ʻi he ngaahi hala ʻoe fakapoʻuli;

14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

‌ʻAia ʻoku fiefia ke fai kovi, pea ʻoku fiemālie ʻi he talangataʻa ʻae angahala;

15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

Pea ʻoku pikopiko hono ngaahi hala, pea kovi ʻa hono ngaahi ʻaluʻanga:

16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

Ke fakamoʻui koe mei he fefine muli, ʻio, mei he muli ʻoku lea fakaoloolo;

17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

‌ʻAia kuo ne liʻaki ʻae fakahinohino ʻi heʻene kei siʻi, pea kuo ne fakangalongaloʻi ʻae fuakava ʻa hono ʻOtua.

18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

He ʻoku tahifohifo hono fale ki he mate, pea mo hono ʻalunga ki he kakai mate.

19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

‌ʻOku ʻikai toe foki mai ha taha ʻoku ʻalu atu kiate ia, pea ʻoku ʻikai ke puke ʻekinautolu ki he ngaahi hala ʻoe moʻui.

20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

Koeʻuhi ke ke ʻeveʻeva koe ʻi he hala ʻae kakai angalelei, pea ke maʻu ʻae ngaahi ʻaluʻanga ʻoe māʻoniʻoni.

21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

Koeʻuhi ʻe nofo ʻae angatonu ʻi he fonua, pea ʻe nofomaʻu ʻi ai ʻae haohaoa.

22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.

Ka ʻe motuhi atu ʻae angahala mei he māmani, pea ʻe taʻaki fuʻu hake mei ai ʻae fai kovi.