< Ordspråksboken 2 >
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Hijo mío, si aceptas mis palabras, Y guardas mis mandamientos dentro de ti,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
Eres de oído atento a la sabiduría, E inclinas tu corazón a la inteligencia,
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
Si invocas a la prudencia, Y al entendimiento alzas tu voz,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
Si la procuras como a la plata, Y la rebuscas como a tesoros escondidos,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Entonces entenderás el temor a Yavé, Y hallarás el conocimiento de ʼElohim.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Porque Yavé da la sabiduría. De su boca procede la ciencia y la inteligencia.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Él atesora el acierto para los hombres rectos, Es escudo al que anda en integridad.
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
Es el que guarda las sendas de la justicia, Y preserva el camino de sus santos.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Entonces entenderás la justicia y el derecho, La equidad y todo buen camino.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Cuando la sabiduría entre en tu corazón Y el conocimiento sea dulce a tu alma,
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Te guardará la discreción. Te preservará la prudencia
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Para librarte del camino malo Del hombre que habla cosas perversas,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
De los que abandonan los caminos rectos Para andar por sendas tenebrosas,
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
De los que gozan haciendo el mal, Y se alegran en las perversidades del vicio,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Cuyas sendas son tortuosas, Y sus caminos extraviados.
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Te librará de la mujer ajena, De la extraña que endulza sus palabras,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Que abandona al compañero de su juventud Y olvida el Pacto de su ʼElohim.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Su casa se inclina hacia la muerte, Sus sendas hacia el país de las sombras.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Cuantos entran en ella no regresan, Ni retoman los senderos de la vida.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Para que sigas el buen camino Y guardes los senderos del justo.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Porque los rectos vivirán en la tierra, Y los de limpio corazón permanecerán en ella.
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Pero el perverso será cortado de la tierra, Y de ella serán desarraigados los transgresores.