Ordspråksboken 2
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Mofavre'nimoke, Nagri kema antahinka kasegenima eri kagu'afi nentenka,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
knare antahintahire kagesa neminka, kagu tumokareti hunka ama' antahi'zana e'nerinka,
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
kagrama knare'zane havizanema refko hu antahintahigu'ene, ama' antahizanku'ma kezama netinka,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
silvagu'ma hiankna hunka knare antahizankura nehakrenka, marerisa zantami frakinte'nea zanku hakreankna hunka hakresunka,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Ra Anumzamofoma kore hunteno agoragama manizana keama nehunka, Anumzamofo antahi'zana hakrenka erifore hugahane.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Na'ankure Ra Anumzamo'a knare antahiza neramigeno, Agri agipinti antahi'zane, antahi ama'ma huzamofo kea ne-e.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Fatgo vahe'mofona knare antahiza ante avitenenteno, makazampima mani fatgoma huno mania vahe'mofona, Agra hanko zamigna nehie.
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
Na'ankure Agrake fatgo vahe'mokizmia kama vano hu'zazmifina kegava nehuno, zamagu tumoteti hu'za amage'ma antaza nagara kavu'za zamifina zamagu nevazie.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Ana nehunka fatgo avu'avazane, fatgo huno ke refkohu avu'ava ene, maka vahe'ma mago avamente avu'ava'ma hunte'zana antahi ankeregahane.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Na'ankure knare antahintahimo kagu'afi unefrenigeno, antahi'zamo'a, kazeri muse hugahie.
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Knare antahizamo'a kva hugante'nenigeno, ama' antahintahimo'a kaguvazigahie.
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Knare antahizamo'a kefo avu'avaza'ma nehu'za, akrehe krehe zmageru'ma neraza vahepintira, kaza huno kagu'vazigahie.
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
Iza'o fatgo avu'avamofo kama atremo'a, hani avu'avamofo kampi nevie.
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
Iza'o knare osu avu'ava'ma musema huno nehuno, akrehe krehe kefo avu'avazankuma muse nehimo'a,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
kama vu'zama'amo fatgo osu'neankino, havige vahe manine.
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Arumofo a'mo monko'za huno vano nehania a'mo, nagrane eno huno kazeri savri hu'naku hanianagi, ana knare antahintahi'zamo'a kahokeno kaguvazigahie.
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Ana a'mo nevena netreno, kahefazniare Anumzamofo avure'ma huhagerafina'a huvempa kea amefi hunemie.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Na'ankure ana a'mofo nompima ufre'sanana, fri vahe'mokizmi kumate vu'nea kampi vugahane.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Agrite'ma vimo'a eteno omeno, knare asimu eri kana onkegahie.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
E'ina hu'negu knare vahe'mo'ma nevia kante nevunka, fatgo avu'ava'ma nehia vahe'mofo kante vugahane.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Na'ankure hazenkezmi omane vahe'mo'za ana moparera nemani'nesage'za, maka zampima mani fatgoma nehaza vahe'mo'za ana mopare manigahaze.
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Hianagi kefo avu'ava'ma nehaza vahe'mokizmia ana mopafintira zamazu hunetreno, fatgoma hu'za omanisaza vahera zamahe fanane hugahie.
