< Ordspråksboken 2 >

1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Poikani, jos otat minun puheeni, ja käskyni kätket;
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
Niin anna korvas kuulla viisautta, ja taivuta sydämes ymmärrykseen.
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
Sillä jos ymmärrystä ahkerasti halajat, ja rukoilet taitoa;
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
Jos sitä etsit niinkuin hopiaa, ja pyörit sen perään niinkuin tavaran;
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Niin sinä ymmärrät Herran pelvon, ja Herran tunnon löydät.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Sillä Herra antaa viisauden, ja hänen suustansa tulee taito ja ymmärrys.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Hän antaa toimellisten hyvin käydä, ja suojelee niitä, jotka viattomasti vaeltavat,
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
Varjelee hurskaat, ja holhoo pyhäinsä retket.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Silloin sinä ymmärrät vanhurskauden ja tuomion, oikeuden ja kaiken hyvän tien.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Jos viisaus sydämees tulee, ja taito on sinulle kelvollinen,
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Niin hyvä neuvo sinua varjelee, ja ymmärrys kätkee sinun,
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Tempaamaan sinun pois pahalta tieltä, ja niiden seurasta, jotka toimettomia puhuvat,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
Ja hylkäävät oikian tien, ja vaeltavat pimeitä retkiä;
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
Jotka iloitsevat pahoista töistänsä, ja riemuitsevat pahoista menoistansa;
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Joiden tiet ovat vastahakoiset, ja retket väärär ja häpiälliset:
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Ettet sinä ryhtyisi vieraaseen vaimoon, joka ei sinun ole, joka suloisilla sanoilla puhuttelee,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Ja hylkää nuoruutensa johdattajan, ja unohtaa Jumalansa liiton.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Sillä hänen huoneensa kallistuu kuolemaan, ja hänen askeleensa kadotettuin tykö.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Jokainen joka menee hänen tykönsä, ei palaja, eikä elämän tielle joudu;
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Ettäs vaeltasit hyvää tietä, ja pitäisit hurskasten tiet.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Sillä vanhurskaat asuvat maassa, ja vakaat siinä pysyvät;
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Mutta jumalattomat hukutetaan maasta, ja ylönkatsojat siitä teloitetaan.

< Ordspråksboken 2 >