Ordspråksboken 2
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
My son, if thou dost accept my sayings, And my commands dost lay up with thee,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
To cause thine ear to attend to wisdom, Thou inclinest thy heart to understanding,
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
For, if for intelligence thou callest, For understanding givest forth thy voice,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
If thou dost seek her as silver, And as hid treasures searchest for her,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Then understandest thou fear of Jehovah, And knowledge of God thou findest.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
For Jehovah giveth wisdom, From His mouth knowledge and understanding.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Even to lay up for the upright substance, A shield for those walking uprightly.
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
To keep the paths of judgment, And the way of His saints He preserveth.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Then understandest thou righteousness, And judgment, and uprightness — every good path.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
For wisdom cometh into thy heart, And knowledge to thy soul is pleasant,
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Thoughtfulness doth watch over thee, Understanding doth keep thee,
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
To deliver thee from an evil way, From any speaking froward things,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
Who are forsaking paths of uprightness, To walk in ways of darkness,
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
Who are rejoicing to do evil, They delight in frowardness of the wicked,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Whose paths [are] crooked, Yea, they are perverted in their ways.
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
To deliver thee from the strange woman, From the stranger who hath made smooth her sayings,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Who is forsaking the guide of her youth, And the covenant of her God hath forgotten.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
For her house hath inclined unto death, And unto Rephaim her paths.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
None going in unto her turn back, Nor do they reach the paths of life.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
That thou dost go in the way of the good, And the paths of the righteous dost keep.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
For the upright do inhabit the earth, And the perfect are left in it,
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
And the wicked from the earth are cut off, And treacherous dealers plucked out of it!
