< Ordspråksboken 2 >

1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Mijn zoon! zo gij mijn redenen aanneemt, en mijn geboden bij u weglegt;
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
Om uw oren naar wijsheid te doen opmerken; zo gij uw hart tot verstandigheid neigt;
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
Ja, zo gij tot het verstand roept, uw stem verheft tot de verstandigheid;
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
Zo gij haar zoekt als zilver, en naspeurt als verborgen schatten;
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
Dan zult gij de vreze des HEEREN verstaan, en zult de kennis van God vinden.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Want de HEERE geeft wijsheid; uit Zijn mond komt kennis en verstand.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Hij legt weg voor de oprechten een bestendig wezen; Hij is een Schild dengenen, die oprechtelijk wandelen;
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
Opdat zij de paden des rechts houden; en Hij zal den weg Zijner gunstgenoten bewaren.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Dan zult gij verstaan gerechtigheid, en recht, en billijkheden, en alle goed pad.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Als de wijsheid in uw hart zal gekomen zijn, en de wetenschap voor uw ziel zal liefelijk zijn;
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Zo zal de bedachtzaamheid over u de wacht houden, de verstandigheid zal u behoeden;
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Om u te redden van den kwaden weg, van den man, die verkeerdheden spreekt;
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
Van degenen, die de paden der oprechtheid verlaten, om te gaan in de wegen der duisternis;
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
Die blijde zijn in het kwaad doen, zich verheugen in de verkeerdheden des kwaden;
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Welker paden verkeerd zijn, en afwijkende in hun sporen;
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Om u te redden van de vreemde vrouw, van de onbekende, die met haar redenen vleit;
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
Die den leidsman harer jonkheid verlaat, en het verbond haars Gods vergeet;
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Want haar huis helt naar den dood, en haar paden naar de overledenen.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Allen die tot haar ingaan, zullen niet wederkomen, en zullen de paden des levens niet aantreffen;
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Opdat gij wandelt op den weg der goeden, en houdt de paden der rechtvaardigen.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Want de vromen zullen de aarde bewonen, en de oprechten zullen daarin overblijven;
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Maar de goddelozen zullen van de aarde uitgeroeid worden, en de trouwelozen zullen er van uitgerukt worden.

< Ordspråksboken 2 >