Ordspråksboken 2
1 Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
Ka capa, ka lawk hah ngâi nateh, kaie kâpoelawknaw e hah na lungthung vah na pâkuem pawiteh,
2 Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
Lungangnae koe lah na hnâpakeng nateh, na thai panuek nahanelah na lungthin na poe pawiteh,
3 Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
Kapek thai nahanelah na kaw teh, thaipanueknae tawn hanelah na hram pawiteh,
4 Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
ngun patetlah na tawng teh, hro e hno patetlah na tawng pawiteh,
5 Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
BAWIPA takinae na panue vaiteh, Cathut panuenae hah na hmu han.
6 Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni lungangnae a poe teh, a pahni hoi panuenae hoi thaipanueknae hah ouk a tâco sak.
7 Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
Tamikalannaw hanelah lungangnae katang hah a pâkhueng pouh teh, kalan lah kacetnaw hanelah bahling lah ao.
8 Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
Kângingnae lam hah a ring teh, a tamikathoungnaw e lamthung hah a ngue pouh.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
Hottelahoi, kângingnae hoi lannae na thaipanuek vaiteh, ngaima tawnhoehnae hoi kahawi e lamthung hai na panue han.
10 Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
Na lungthin dawk lungangnae a kâen toteh, panuenae teh, na hringnae kanawm sakkung lah ao han.
11 Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
Poukpanueknae ni na ngue vaiteh, thaipanueknae ni na ring han.
12 Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
Tamikathoutnaw e lamthung dawk hoi na rungngang han. Lawk longkawi lah ka dei e,
13 Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
Lannae lamthung ka pahnawt niteh, hmonae lamthung dawn hanelah ka cet e,
14 De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
thoenae saknae dawk lungkahawi e, tamikathout lanhoehnae dawk a lungkahawi e,
15 Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
Lam longkawi ka dawn niteh, a lamthung dawk yuemkamcu hoeh e,
16 Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
Kahlong lae napui hoi pasawtpanep lawk ka hno e,
17 Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
A naw nah hui ka cettakhai niteh, a Cathut lawkkam kapahnimnaw koehoi nang hah na rungngang han.
18 Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
Bangkongtetpawiteh, ahnie im ni duenae koe lah a hrawi teh, ahnie lam ni tamikadoutnaw koelah a pâtam.
19 Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
Ahni koe kacetnaw teh ban boihoeh toe. Hringnae lam hah dawn boi awh hoeh toe.
20 Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
Nang teh tamikahawinaw e lamthung na dawn vaiteh, lannae lamthung pou na dawn thai nahane doeh.
21 Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
Bangkongtetpawiteh, tamikalan teh ram dawk kho a sak vaiteh, tami kakuep teh hawvah pou ao han.
22 Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.
Hatei, tamikathout teh talai van hoi takhoe lah awm vaiteh, yuemkamcu hoeh naw hah phawk lah ao awh han.
