Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Dürüst yaşayan bir yoksul olmak, Yalancı bir akılsız olmaktan yeğdir.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Bilgisiz heves işe yaramaz, Acelecilik insanı yanılgıya düşürür.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
İnsanın ahmaklığı yaşamını yıkar, Yine de içinden RAB'be öfkelenir.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Zenginlik dost üstüne dost kazandırır. Oysa yoksulun dostu onu yüzüstü bırakır.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Yalancı tanık cezasız kalmaz, Yalan soluyan kurtulamaz.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Birçokları önemli kişinin gözüne girmek Ve eli açık olanın dostu olmak ister.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Yoksulun akrabaları bile onu sevmezse, Dostlarının ondan uzak duracağı daha da kesindir. Ne kadar yalvarsa ona yaklaşmazlar.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Sağduyulu olan canını sever, Aklı izleyen bolluğa kavuşur.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Yalancı tanık cezasız kalmaz, Yalan soluyan yok olur.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Akılsızın gösterişli bir yaşam sürmesi uygun değilse, Kölelerin önderlere egemen olması Hiç uygun değildir.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Sağduyulu kişi sabırlıdır, Kusurları hoş görmesi ona onur kazandırır.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Kralın öfkesi genç aslanın kükreyişine benzer, Lütfuysa otların üzerine düşen çiy gibidir.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Akılsız çocuk babasının başına beladır, Dırdır eden kadın sürekli damlayan su gibidir.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Ev ve servet babadan mirastır, Ama sağduyulu kadın RAB'bin armağanıdır.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Tembellik insanı uyuşukluğa iter, Haylaz kişi de aç kalır.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Tanrı buyruğuna uyan canını korur, Gitmesi gereken yolları umursamayan ölür.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Yoksula acıyan kişi RAB'be ödünç vermiş olur, Yaptığı iyilik için RAB onu ödüllendirir.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Henüz umut varken çocuğunu eğit, Onun yıkımına neden olma.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Huysuz insan cezasını çekmelidir. Onu bir kere kurtarsan da, hep aynı şeyi yapman gerekir.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Öğüde kulak ver, terbiyeyi kabul et ki, Ömrünün kalan kısmı boyunca bilge olasın.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
İnsan yüreğinde çok şey tasarlar, Ama gerçekleşen, RAB'bin amacıdır.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
İnsandan istenen vefadır, Yoksul olmak yalancı olmaktan yeğdir.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
RAB korkusu Doygun ve dertsiz bir yaşama kavuşturur.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Tembel sahana daldırdığı elini Ağzına geri götürmek bile istemez.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Alaycıyı döversen bön kişi ibret alır, Akıllı kişiyi azarlarsan bilgisine bilgi katar.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Babasına saldıran, annesini kovan çocuk, Ailesinin utancı ve yüzkarasıdır.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Oğlum, uyarılara kulağını tıkarsan, Bilgi kaynağı sözlerden saparsın.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Niyeti bozuk tanık adaletle eğlenir, Kötülerin ağzı fesatla beslenir.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Alaycılar için ceza, Akılsızların sırtı için kötek hazırdır.
