Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Mejor es el pobre que camina en su simplicidad, que el de perversos labios, e insensato.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
El alma sin ciencia no es buena; y el presuroso de pies, peca.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
La insensatez del hombre tuerce su camino; y contra Jehová se aira su corazón.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Las riquezas allegan muchos amigos: mas el pobre, de su amigo es apartado.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
El testigo falso no será sin castigo; y el que habla mentiras, no escapará.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Muchos rogarán al príncipe: mas cada uno es amigo del hombre que da.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Todos los hermanos del pobre le aborrecen, ¿cuánto más sus amigos se alejarán de él? buscará la palabra, y no la hallará.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
El que posee entendimiento, ama su alma: guarda la inteligencia, para hallar el bien.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
El testigo falso no será sin castigo; y el que habla mentiras, perecerá.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
No conviene al insensato la delicia, ¿cuánto menos al siervo ser señor de los príncipes?
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
El entendimiento del hombre detiene su furor; y su honra es disimular la prevaricación.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Como el bramido del cachorro del león es la ira del rey; y como el rocío sobre la yerba su benevolencia.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Dolor es para su padre el hijo insensato; y gotera continua las contiendas de la mujer.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
La casa y las riquezas herencia son de los padres: mas de Jehová la mujer prudente.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
La pereza hace caer sueño; y el alma negligente hambreará.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
El que guarda el mandamiento, guarda su alma: mas el que menospreciare sus caminos, morirá.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
A Jehová empresta el que da al pobre; y él le dará su paga.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Castiga a tu hijo entre tanto que hay esperanza: mas para matarle no alces tu voluntad.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
El de grande ira, llevará la pena; porque aun si le librares, todavía tornarás.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Escucha el consejo, y recibe la enseñanza, para que seas sabio en tu vejez.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Muchos pensamientos están en el corazón del hombre: mas el consejo de Jehová permanecerá.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Contentamiento es a los hombres hacer misericordia; y el pobre es mejor que el mentiroso.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
El temor de Jehová es para vida; y permanecerá harto: no será visitado de mal.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
El perezoso esconde su mano en el seno: aun a su boca no la llevará.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Hiere al burlador, y el simple se hará avisado; y corrigiendo al entendido, entenderá ciencia.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
El que roba a su padre, y ahuyenta a su madre, hijo es avergonzador, y deshonrador.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Cesa, hijo mío, de oír el enseñamiento, que te haga desviar de las razones de sabiduría.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
El testigo perverso se burlará del juicio; y la boca de los impíos encubrirá la iniquidad.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Aparejados están juicios para los burladores; y azotes para los cuerpos de los insensatos.
