Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Melhor é o pobre que anda em sua honestidade do que o perverso de lábios e tolo.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
E não é bom a alma sem conhecimento; e quem tem pés apressados comete erros.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
A loucura do homem perverte seu caminho; e seu coração se ira contra o SENHOR.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
A riqueza faz ganhar muitos amigos; mas ao pobre, até seu amigo o abandona.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
A falsa testemunha não ficará impune; e quem fala mentiras não escapará.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Muitos suplicam perante o príncipe; e todos querem ser amigos daquele que dá presentes.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Todos os irmãos do pobre o odeiam; ainda mais seus amigos se afastam dele; ele corre atrás deles com palavras, mas eles nada lhe [respondem].
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Quem adquire entendimento ama sua alma; quem guarda a prudência encontrará o bem.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
A falsa testemunha não ficará impune; e quem fala mentiras perecerá.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
O luxo não é adequado ao tolo; muito menos ao servo dominar sobre príncipes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
A prudência do homem retém sua ira; e sua glória é ignorar a ofensa.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
A fúria do rei é como o rugido de um leão; mas seu favor é como orvalho sobre a erva.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
O filho tolo é uma desgraça ao seu pai; e brigas da esposa são [como] uma goteira duradoura.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
A casa e as riquezas são a herança dos pais; porém a mulher prudente [vem] do SENHOR.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
A preguiça faz cair num sono profundo; e a alma desocupada passará fome.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Quem guarda o mandamento cuida de sua alma; e quem despreza seus caminhos morrerá.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Quem faz misericórdia ao pobre empresta ao SENHOR; e ele lhe pagará sua recompensa.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Castiga a teu filho enquanto há esperança; mas não levantes tua alma para o matar.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Aquele que tem grande irá será punido; porque se tu [o] livrares, terás de fazer o mesmo de novo.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Ouve o conselho, e recebe a disciplina; para que sejas sábio nos teus últimos [dias].
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Há muitos pensamentos no coração do homem; porém o conselho do SENHOR prevalecerá.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
O que se deseja do homem [é] sua bondade; porém o pobre é melhor do que o homem mentiroso.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
O temor ao SENHOR [encaminha] para a vida; aquele que [o tem] habitará satisfeito, nem mal algum o visitará.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
O preguiçoso põe sua mão no prato, e nem sequer a leva de volta à boca.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Fere ao zombador, e o ingênuo será precavido; e repreende ao prudente, e ele aprenderá conhecimento.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Aquele que prejudica ao pai [ou] afugenta a mãe é filho causador de vergonha e de desgraça.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Filho meu, deixa de ouvir a instrução, [então] te desviarás das palavras de conhecimento.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
A má testemunha escarnece do juízo; e a boca dos perversos engole injustiça.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Julgamentos estão preparados para zombadores, e açoites para as costas dos tolos.
