Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
[Melior est pauper qui ambulat in simplicitate sua quam dives torquens labia sua, et insipiens.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Ubi non est scientia animæ, non est bonum, et qui festinus est pedibus offendet.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Stultitia hominis supplantat gressus ejus, et contra Deum fervet animo suo.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Divitiæ addunt amicos plurimos; a paupere autem et hi quos habuit separantur.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Testis falsus non erit impunitus, et qui mendacia loquitur non effugiet.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Multi colunt personam potentis, et amici sunt dona tribuentis.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Fratres hominis pauperis oderunt eum; insuper et amici procul recesserunt ab eo.] [Qui tantum verba sectatur nihil habebit;
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
qui autem possessor est mentis diligit animam suam, et custos prudentiæ inveniet bona.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Falsus testis non erit impunitus, et qui loquitur mendacia peribit.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Non decent stultum deliciæ, nec servum dominari principibus.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Doctrina viri per patientiam noscitur, et gloria ejus est iniqua prætergredi.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Sicut fremitus leonis, ita et regis ira, et sicut ros super herbam, ita et hilaritas ejus.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Dolor patris filius stultus, et tecta jugiter perstillantia litigiosa mulier.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Domus et divitiæ dantur a parentibus; a Domino autem proprie uxor prudens.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Pigredo immittit soporem, et anima dissoluta esuriet.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Qui custodit mandatum custodit animam suam; qui autem negligit viam suam mortificabitur.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Fœneratur Domino qui miseretur pauperis, et vicissitudinem suam reddet ei.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Erudi filium tuum; ne desperes: ad interfectionem autem ejus ne ponas animam tuam.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Qui impatiens est sustinebit damnum, et cum rapuerit, aliud apponet.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Audi consilium, et suscipe disciplinam, ut sis sapiens in novissimis tuis.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Multæ cogitationes in corde viri; voluntas autem Domini permanebit.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Homo indigens misericors est, et melior est pauper quam vir mendax.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
Timor Domini ad vitam, et in plenitudine commorabitur absque visitatione pessima.]
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
[Abscondit piger manum suam sub ascella, nec ad os suum applicat eam.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Pestilente flagellato stultus sapientior erit; si autem corripueris sapientem, intelliget disciplinam.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Qui affligit patrem, et fugat matrem, ignominiosus est et infelix.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Non cesses, fili, audire doctrinam, nec ignores sermones scientiæ.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Testis iniquus deridet judicium, et os impiorum devorat iniquitatem.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Parata sunt derisoribus judicia, et mallei percutientes stultorum corporibus.]
