Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
正しく歩む貧しい者は、曲ったことを言う愚かな者にまさる。
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
人が知識のないのは良くない、足で急ぐ者は道に迷う。
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
人は自分の愚かさによって道につまずき、かえって心のうちに主をうらむ。
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
富は多くの新しい友を作る、しかし貧しい人はその友に捨てられる。
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
偽りの証人は罰を免れない、偽りをいう者はのがれることができない。
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
気前のよい人にこびる者は多い、人はみな贈り物をする人の友となる。
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
貧しい者はその兄弟すらもみなこれを憎む、ましてその友はこれに遠ざからないであろうか。言葉をかけてこれを呼んでも、去って帰らないのである。
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
知恵を得る者は自分の魂を愛し、悟りを保つ者は幸を得る。
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
偽りの証人は罰を免れない、偽りをいう者は滅びる。
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
愚かな者が、ぜいたくな暮しをするのは、ふさわしいことではない、しもべたる者が、君たる者を治めるなどは、なおさらである。
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
悟りは人に怒りを忍ばせる、あやまちをゆるすのは人の誉である。
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
王の怒りは、ししのほえるようであり、その恵みは草の上におく露のようである。
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
愚かな子はその父の災である、妻の争うのは、雨漏りの絶えないのとひとしい。
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
家と富とは先祖からうけつぐもの、賢い妻は主から賜わるものである。
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
怠りは人を熟睡させる、なまけ者は飢える。
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
戒めを守る者は自分の魂を守る、み言葉を軽んじる者は死ぬ。
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
貧しい者をあわれむ者は主に貸すのだ、その施しは主が償われる。
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
望みのあるうちに、自分の子を懲らせ、これを滅ぼす心を起してはならない。
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
怒ることの激しい者は罰をうける、たとい彼を救ってやっても、さらにくり返さねばならない。
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
勧めを聞き、教訓をうけよ、そうすれば、ついには知恵ある者となる。
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
人の心には多くの計画がある、しかしただ主の、み旨だけが堅く立つ。
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
人に望ましいのは、いつくしみ深いことである、貧しい人は偽りをいう人にまさる。
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
主を恐れることは人を命に至らせ、常に飽き足りて、災にあうことはない。
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
なまけ者は、手を皿に入れても、それを口に持ってゆくことをしない。
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
あざける者を打て、そうすれば思慮のない者も慎む。さとき者を戒めよ、そうすれば彼は知識を得る。
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
父に乱暴をはたらき、母を追い出す者は、恥をきたらし、はずかしめをまねく子である。
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
わが子よ、知識の言葉をはなれて人を迷わせる教訓を聞くことをやめよ。
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
悪い証人はさばきをあざけり、悪しき者の口は悪をむさぼり食う。
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
さばきはあざける者のために備えられ、むちは愚かな者の背のために備えられる。
