Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
| טוב-רש הולך בתמו-- מעקש שפתיו והוא כסיל |
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
| גם בלא-דעת נפש לא-טוב ואץ ברגלים חוטא |
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
| אולת אדם תסלף דרכו ועל-יהוה יזעף לבו |
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
| הון--יסיף רעים רבים ודל מרעהו יפרד |
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
| עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים לא ימלט |
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
| רבים יחלו פני-נדיב וכל-הרע לאיש מתן |
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
| כל אחי-רש שנאהו-- אף כי מרעהו רחקו ממנו מרדף אמרים לא- (לו-) המה |
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
| קנה-לב אהב נפשו שמר תבונה למצא-טוב |
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
| עד שקרים לא ינקה ויפיח כזבים יאבד |
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
| לא-נאוה לכסיל תענוג אף כי-לעבד משל בשרים |
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
| שכל אדם האריך אפו ותפארתו עבר על-פשע |
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
| נהם ככפיר זעף מלך וכטל על-עשב רצונו |
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
| הות לאביו בן כסיל ודלף טרד מדיני אשה |
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
| בית והון נחלת אבות ומיהוה אשה משכלת |
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
| עצלה תפיל תרדמה ונפש רמיה תרעב |
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
| שמר מצוה שמר נפשו בוזה דרכיו יומת (ימות) |
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
| מלוה יהוה חונן דל וגמלו ישלם-לו |
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
| יסר בנך כי-יש תקוה ואל-המיתו אל-תשא נפשך |
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
| גרל- (גדל-) חמה נשא ענש כי אם-תציל ועוד תוסף |
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
| שמע עצה וקבל מוסר-- למען תחכם באחריתך |
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
| רבות מחשבות בלב-איש ועצת יהוה היא תקום |
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
| תאות אדם חסדו וטוב-רש מאיש כזב |
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
| יראת יהוה לחיים ושבע ילין בל-יפקד רע |
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
| טמן עצל ידו בצלחת גם-אל-פיהו לא ישיבנה |
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
| לץ תכה ופתי יערם והוכיח לנבון יבין דעת |
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
| משדד-אב יבריח אם-- בן מביש ומחפיר |
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
| חדל-בני לשמע מוסר לשגות מאמרי-דעת |
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
| עד בליעל יליץ משפט ופי רשעים יבלע-און |
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
| נכונו ללצים שפטים ומהלמות לגו כסילים |
