< Ordspråksboken 19 >

1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Pi bon se yon malere ki mache ak entegrite pase sila ak bouch konwonpi ki ensanse a.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Anplis, li pa bon pou gen gwo kouraj, san konesans, ni pou prese rive fè fo pa.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Foli a yon nonm fè chemen l gate; e kè li anraje kont SENYÈ a.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Richès fè zanmi ogmante anpil; men malere pèdi zanmi li yo.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Yon fo temwen pa prale san pinisyon; e sila ki fè manti a, p ap chape.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Anpil moun va chache favè a yon moun jenere ak men ouvri; tout moun se zanmi a sila ki bay kado.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Tout frè a malere yo a rayi li; konbyen, anplis, pou zanmi l kouri kite l. L ale jwenn yo ak pawòl plede, men yo fin ale.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Sila ki twouve sajès renmen pwòp nanm li. Sila ki kenbe ak bon konprann nan va jwenn sa ki bon.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Yon fo temwen pa prale san pinisyon; epi sila ki bay manti a, va peri.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Lavi alèz pa fèt pou moun ensanse; bokou mwens pou yon esklav ta gen otorite sou prens yo.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Yon nonm ak bon konprann lan nan kòlè; se glwa li pou bliye yon transgresyon.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Kòlè a wa a se tankou yon lyon k ap rele fò; men favè li se tankou lawouze sou zèb vèt.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Se yon fis plen foli k ap detwi papa l, e yon madanm k ap diskite a se tankou dlo kap degoute san rete.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Kay ak byen se eritaj ki sòti nan papa; men yon fanm pridan sòti nan SENYÈ a.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Parès va voye yon pwofon somèy sou moun, e yon nonm ki pa travay, va soufri grangou.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Sila ki kenbe kòmandman an kenbe nanm li, men sila ki enpridan nan kondwit va mouri.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Yon moun ki fè gras a yon malere prete a SENYÈ a, e Li va bay li rekonpans pou bon zèv li a.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Bay fis ou a disiplin pandan gen espwa; pa chache lanmò li.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Yon nonm ak gwo kòlè va pote pinisyon li; paske si ou pwoteje moun nan ou va oblije fè l ankò.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Koute konsèy e aksepte disiplin pou ou kab vin saj pou tout rès vi ou.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Plan nan kè lòm yo anpil; men se konsèy SENYÈ a ki kanpe.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Sa ki dezirab nan yon nonm se yon kè ki dous. Pito yon nonm ta malere pase li ta yon mantè.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
Lakrent SENYÈ a dirije a lavi pou fè moun dòmi ak kè satisfè, san kontamine ak mal.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Parese a fouye men l nan plato a; men li refize rale l rive nan bouch li.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Frape yon mokè pou moun san konprann nan vin gen lespri; repwòch a yon moun bon konprann, va fè l genyen konesans.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Sila ki atake papa li e chase manman l ale, se yon fis ki fè wont ak dega patou.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Sispann koute disiplin, fis mwen an e ou va pèdi chemen konesans.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Yon temwen ki fè dezòd moke lajistis; e bouch mechan an gaye inikite.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Gen desizyon jijman pou mokè yo; ak kou pou do a moun ensanse yo.

< Ordspråksboken 19 >