Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Mieux vaut un pauvre qui marche en sa simplicité qu’un riche qui tord ses lèvres et qui est insensé.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Où n’est point la science de l’âme, il n’y a pas de bien: et celui qui hâte ses pieds tombera.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
La folie de l’homme renverse ses pas; et contre Dieu il brûle de colère en son cœur.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Les richesses donnent beaucoup de nouveaux amis; mais ceux mêmes qu’avait le pauvre se séparent de lui.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Un témoin faux ne sera pas impuni; et celui qui dit des mensonges n’échappera pas.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Beaucoup honorent la personne d’un homme puissant, et sont amis de celui qui donne des présents.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Les frères d’un homme pauvre le haïssent: en outre ses amis mêmes se retirent loin de lui. Celui qui court seulement après les paroles n’aura rien.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Mais celui qui possède de l’intelligence aime son âme, et celui qui garde la prudence trouvera des biens.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Un faux témoin ne sera pas impuni, et celui qui dit des mensonges périra.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
À l’insensé ne conviennent pas les délices, ni à l’esclave la domination sur les princes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
La doctrine d’un homme se connaît à sa patience, et sa gloire est de laisser de côté les choses iniques.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Comme est le rugissement du hon, ainsi est la colère du roi; et comme la rosée qui tombe sur l’herbe, ainsi son hilarité.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
La douleur d’un père est un fils insensé; et ce sont des toits continuellement dégouttants qu’une femme querelleuse.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
La maison et les richesses sont données par les pères; mais c’est par le Seigneur proprement qu’est donnée une femme prudente.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
La paresse envoie l’assoupissement; et l’âme indolente aura faim.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Celui qui garde le commandement garde son âme; mais celui qui néglige sa voie trouvera la mort.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Celui-là prête à intérêt au Seigneur, qui a pitié du pauvre; et il lui rendra son bienfait.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Corrige ton fils, n’en désespère pas; mais à le tuer ne dispose pas ton âme.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Celui qui est impatient en souffrira du dommage; et s’il prend quelque chose avec violence, il prendra encore autre chose.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Ecoute le conseil et reçois la discipline, afin que tu sois sage dans tes derniers moments.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Il y a beaucoup de pensées dans le cœur de l’homme; mais la volonté du Seigneur demeurera à jamais.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
L’homme indigent est miséricordieux; et mieux vaut le pauvre que l’homme menteur.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
La crainte du Seigneur conduit à la vie: elle reposera dans l’abondance sans être visitée par le mal.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Le paresseux cache sa main sous son aisselle; et il ne la porte pas à sa bouche.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
L’homme pernicieux ayant été flagellé, l’insensé deviendra plus sage: mais, si tu reprends le sage, il comprendra la discipline.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Celui qui afflige son père et met en fuite sa mère est ignominieux et malheureux.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Ne cesse pas mon fils, d’écouter la doctrine; n’ignore pas les paroles de la science.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Un témoin inique se raille du jugement; et la bouche des impies dévore l’iniquité.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Les jugements sont préparés pour les railleurs; et les marteaux pour frapper les corps des insensés.
