< Ordspråksboken 19 >

1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Mieux vaut le pauvre qui marche dans son intégrité, que l’homme aux lèvres dédaigneuses et qui est insensé.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
L’ignorance de l’âme n’est pas bonne, et celui dont les pieds se hâtent tombe.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
La folie de l’homme pervertit sa voie, et c’est contre Yahweh que son cœur s’irrite.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
La richesse procure un grand nombre d’amis, mais le pauvre se voit séparé de son ami.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Le faux témoin ne restera pas impuni, et celui qui dit des mensonges n’échappera pas.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Nombreux sont les flatteurs de l’homme généreux, et tous sont les amis de celui qui fait des présents.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Tous les frères du pauvre le haïssent; combien plus ses amis s’éloignent-ils de lui! Il cherche des paroles bienveillantes, et il n’en trouve pas.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Celui qui acquiert de l’intelligence aime son âme; et celui qui observe la prudence obtiendra le bonheur.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Le faux témoin ne restera pas impuni, et celui qui dit des mensonges périra.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Il ne sied pas à l’insensé de vivre dans les délices; moins encore à l’esclave de dominer sur les princes!
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
La sagesse d’un homme le rend patient, et il se fait une gloire d’oublier les offenses.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
La colère du roi est comme le rugissement d’un lion, et sa faveur est comme la rosée sur l’herbe.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Un fils insensé est le malheur de son père, et les querelles d’une femme une gouttière sans fin.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Une maison et des richesses sont un héritage paternel; mais une femme intelligente est un don de Yahweh.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
La paresse fait tomber dans l’assoupissement, et l’âme nonchalante éprouvera la faim.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Celui qui garde le commandement garde son âme; celui qui n’est pas attentif à sa voie mourra.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Celui qui a pitié du pauvre prête à Yahweh, qui récompensera sa bonne œuvre.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Châtie ton fils, car il y a encore de l’espérance; mais ne va pas jusqu’à le faire mourir.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
L’homme à la colère violente en subira la peine; si tu le sauves une fois, il te faudra recommencer.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Écoute les conseils et reçois l’instruction, afin que tu sois sage dans la suite de ta vie.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Beaucoup de projets s’agitent dans le cœur de l’homme, mais c’est le dessein de Yahweh qui s’accomplit.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Ce qui recommande un homme, c’est sa bonté, et mieux vaut un pauvre qu’un menteur.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
La crainte de Yahweh mène à la vie, et l’on reste rassasié, sans être visité par le malheur.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Le paresseux plonge sa main dans le plat, et ne la ramène pas à sa bouche.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Frappe le moqueur, et l’homme simple deviendra sage; reprends l’homme intelligent, et il comprendra la science.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Celui qui maltraite son père et qui fait fuir sa mère est un fils qui se couvre de honte et d’opprobre.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Cesse, mon fils, d’écouter l’instruction, et tu t’éloigneras des paroles de la science.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Un témoin pervers se moque de la justice, et la bouche des méchants avale l’iniquité.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Les jugements sont prêts pour les railleurs, et les coups pour le dos des insensés.

< Ordspråksboken 19 >