Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Better is the poor man who walketh in his integrity, Than he who is of false lips and a fool.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Moreover, that the soul be without knowledge is not good, And he that hasteth with is feet stumbleth.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
The folly of man destroyeth his way, And then his heart fretteth against the LORD.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Wealth maketh many friends; But the poor is separated from his neighbor.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
A false witness shall not be unpunished, And he that speaketh lies shall not escape.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Many are they who caress the noble, And every one is the friend of him who giveth gifts.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
All the brethren of the poor man hate him; How much more do his friends go far from him! He runneth after their words, —they are gone!
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
He that getteth wisdom loveth himself; He that keepeth understanding shall find good.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
A false witness shall not be unpunished, And he that speaketh lies shall perish.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Luxury is not seemly for a fool; Much less should a servant have rule over princes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
A man of understanding is slow to anger; Yea, it is his glory to pass over an offence.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
The wrath of a king is like the roaring of a lion; But his favor, like dew upon the grass.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
A foolish son is a calamity to his father, And the contentions of a wife are a continual dropping.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Houses and riches are an inheritance from fathers; But a prudent wife is from the LORD.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Slothfulness casteth into a deep sleep, And the idle person shall suffer hunger.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
He that keepeth the commandment keepeth his life; But he that neglecteth his ways shall die.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
He who hath pity on the poor lendeth to the LORD, And that which he giveth will he repay him.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Chasten thy son because there is hope, But let not thy soul desire to slay him.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
A man of great wrath will suffer punishment; For if thou deliver him, yet must thou do it again.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Listen to counsel and receive instruction, That thou mayst be wise in thy latter years.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Many are the devices in the heart of a man; But the purpose of the LORD, that shall stand.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
The charm of a man is his kindness; And better is a poor man than a liar.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
The fear of the LORD tendeth to life, And he that hath it shall abide satisfied; He shall not be visited with evil.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
The slothful man dippeth his hand into the dish: He doth not bring it back even to his mouth.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Strike the scoffer, and the simple will become prudent; Reprove a man of understanding, and he will discern knowledge.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
The son that causeth shame and disgrace doeth violence to his father, And chaseth away his mother.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Cease, my son, to listen to the instruction That causeth thee to wander from the words of knowledge!
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
A worthless witness scoffeth at justice, And the mouth of the wicked swalloweth down iniquity.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Punishments are prepared for scoffers, And stripes for the back of fools.
