Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Better is the poor that walketh in his integrity, than one of perverse lips, who is a fool.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Also in the want of knowledge in the soul there is nothing good; and he that hasteneth with his feet misseth the right path.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
The folly of a man perverteth his way, and against the Lord will his heart rage.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Wealth bringeth many friends; but the poor becometh separated from his [only] friend.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
A false witness shall not remain unpunished, and he that uttereth lies shall not escape.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Many will entreat the favor of the liberal man; and every one is the friend to him that bestoweth gifts.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
All the brothers of the poor hate him: how much more do his friends go far away from him! he pursueth [their] promises; but these are [all] that he hath.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
He that getteth intelligence loveth his own soul: he that guardeth understanding will find happiness.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
A false witness shall not remain unpunished, and he that uttereth lies shall perish.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Delicacy is not seemly for a fool: much less for a servant to have rule over princes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
It is intelligence in man to be slow in his anger, and it is his glory to pass over a transgression.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Like the roaring of a young lion is the wrath of a king: as dew upon the herbs is his favor.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
A calamity unto his father is a foolish son; and a continual dropping are the quarrels of a wife.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
House and wealth are an inheritance from fathers; but from the Lord [cometh] an intelligent wife.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Slothfulness casteth [man] into a deep sleep; and an indolent soul will suffer hunger.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
He that observeth the commandment guardeth his own soul: but he that disregardeth [directing] his ways [aright] shall die.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
He lendeth unto the Lord that is liberal to the poor, and his good deed will he repay unto him.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Chastise thy son, for there is hope; and let not thy soul spare [him] for his crying.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
A man of great fury must suffer punishment; for if thou deliver him, thou must still do it again.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Hear counsel, and accept correction, in order that thou mayest be wise in thy latter end.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
There are many thoughts in a man's heart; but the counsel of the Lord alone will stand firm.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
The longing of a man is [to exercise] his kindness; and a poor man is better than a liar.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
The fear of the Lord leadeth unto life: and he [that hath it] shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
When a slothful man hath hidden his hand in the dish, then will he not even bring it back to his mouth.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Smite a scorner, and the simple will become prudent; and if one that hath understanding be admonished, he will understand knowledge.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
He that plundereth his father, and chaseth away his mother, is a son that bringeth shame and dishonor.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Cease, my son, to hear the instruction that causeth [thee] to err from the sayings of knowledge.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
An ungodly witness scorneth at justice, and the mouth of the wicked swalloweth mischief.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Punishments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
