Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Better [is] the poor that walketh in his integrity, than [he that is] perverse in his lips, and is a fool.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
Also, [that] the soul [be] without knowledge, [it is] not good; and he that hasteth with [his] feet sinneth.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
The foolishness of man perverteth his way: and his heart fretteth against the LORD.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Wealth maketh many friends; but the poor is separated from his neighbour.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
A false witness shall not be unpunished, and [he that] speaketh lies shall not escape.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Many will intreat the favour of the prince: and every man [is] a friend to him that giveth gifts.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
All the brethren of the poor do hate him: how much more do his friends go far from him? he pursueth [them with] words, [yet] they [are] wanting [to him].
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
He that getteth wisdom loveth his own soul: he that keepeth understanding shall find good.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
A false witness shall not be unpunished, and [he that] speaketh lies shall perish.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Delight is not seemly for a fool; much less for a servant to have rule over princes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
The discretion of a man deferreth his anger; and [it is] his glory to pass over a transgression.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
The king’s wrath [is] as the roaring of a lion; but his favour [is] as dew upon the grass.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
A foolish son [is] the calamity of his father: and the contentions of a wife [are] a continual dropping.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
House and riches [are] the inheritance of fathers: and a prudent wife [is] from the LORD.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Slothfulness casteth into a deep sleep; and an idle soul shall suffer hunger.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
He that keepeth the commandment keepeth his own soul; [but] he that despiseth his ways shall die.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
He that hath pity upon the poor lendeth unto the LORD; and that which he hath given will he pay him again.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Chasten thy son while there is hope, and let not thy soul spare for his crying.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
A man of great wrath shall suffer punishment: for if thou deliver [him], yet thou must do it again.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Hear counsel, and receive instruction, that thou mayest be wise in thy latter end.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
[There are] many devices in a man’s heart; nevertheless the counsel of the LORD, that shall stand.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
The desire of a man [is] his kindness: and a poor man [is] better than a liar.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
The fear of the LORD [tendeth] to life: and [he that hath it] shall abide satisfied; he shall not be visited with evil.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
A slothful [man] hideth his hand in [his] bosom, and will not so much as bring it to his mouth again.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Smite a scorner, and the simple will beware: and reprove one that hath understanding, [and] he will understand knowledge.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
He that wasteth [his] father, [and] chaseth away [his] mother, [is] a son that causeth shame, and bringeth reproach.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Cease, my son, to hear the instruction [that causeth] to err from the words of knowledge.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
An ungodly witness scorneth judgment: and the mouth of the wicked devoureth iniquity.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Judgments are prepared for scorners, and stripes for the back of fools.
