Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Better is the poore that walketh in his vprightnes, then he that abuseth his lips, and is a foole.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
For without knowledge the minde is not good, and he that hasteth with his feete, sinneth.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
The foolishnesse of a man peruerteth his way, and his heart freateth against the Lord.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Riches gather many friends: but the poore is separated from his neighbour.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
A false witnes shall not be vnpunished: and he that speaketh lyes, shall not escape.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Many reuerence the face of the prince, and euery man is friend to him that giueth giftes.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
All the brethren of the poore doe hate him: howe much more will his friends depart farre from him? though hee be instant with wordes, yet they will not.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
He that possesseth vnderstanding, loueth his owne soule, and keepeth wisdome to finde goodnesse.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
A false witnes shall not be vnpunished: and he that speaketh lyes, shall perish.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Pleasure is not comely for a foole, much lesse for a seruant to haue rule ouer princes.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
The discretion of man deferreth his anger: and his glory is to passe by an offence.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
The Kings wrath is like the roaring of a lyon: but his fauour is like the dewe vpon ye grasse.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
A foolish sonne is the calamitie of his father, and the contentions of a wife are like a continuall dropping.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
House and riches are the inheritance of the fathers: but a prudent wife commeth of the Lord.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Slouthfulnes causeth to fall asleepe, and a deceitfull person shall be affamished.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
He that keepeth the commandement, keepeth his owne soule: but hee that despiseth his wayes, shall dye.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
He that hath mercy vpon the poore, lendeth vnto the Lord: and the Lord will recompense him that which he hath giuen.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Chasten thy sonne while there is hope, and let not thy soule spare for his murmuring.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
A man of much anger shall suffer punishment: and though thou deliuer him, yet wil his anger come againe.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Heare counsell and receiue instruction, that thou mayest be wise in thy latter ende.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
Many deuises are in a mans heart: but the counsell of the Lord shall stand.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
That that is to be desired of a man, is his goodnes, and a poore man is better then a lyer.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
The feare of the Lord leadeth to life: and he that is filled therewith, shall continue, and shall not be visited with euill.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
The slouthfull hideth his hand in his bosome, and wil not put it to his mouth againe.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Smite a scorner, and the foolish wil beware: and reproue the prudent, and he wil vnderstand knowledge.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
He that destroyeth his father, or chaseth away his mother, is a lewde and shamefull childe.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
My sonne, heare no more the instruction, that causeth to erre from ye words of knowledge.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
A wicked witnes mocketh at iudgement, and the mouth of ye wicked swalloweth vp iniquitie.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
But iudgements are prepared for the scorners, and stripes for the backe of the fooles.
