Ordspråksboken 19
1 En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
Bedre Fattigmand med lydefri Færd end en, som gaar Krogveje, er han end rig.
2 Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
At mangle Kundskab er ikke godt, men den træder fejl, som har Hastværk.
3 Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
Et Menneskes Daarskab øder hans Vej, men paa HERREN vredes hans Hjerte.
4 Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
Gods skaffer mange Venner, den ringe skiller hans Ven sig fra.
5 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
Det falske Vidne undgaar ej Straf; den slipper ikke, som farer med Løgn.
6 Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
Mange bejler til Stormands Yndest, og alle er Venner med gavmild Mand.
7 Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
Fattigmands Frænder hader ham alle, end mere skyr hans Venner ham da. Ej frelses den, som jager efter Ord.
8 Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Den, der vinder Vid, han elsker sin Sjæl, og den, der vogter paa Indsigt, faar Lykke.
9 Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
Det falske Vidne undgaar ej Straf, og den, der farer med Løgn, gaar under.
10 Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
Vellevned sømmer sig ikke for Taabe, end mindre for Træl at herske over Fyrster.
11 Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
Klogskab gør Mennesket sindigt, hans Ære er at overse Brøde.
12 Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
Som Brøl af en Løve er Kongens Vrede, som Dug paa Græs er hans Gunst.
13 En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
Taabelig Søn er sin Faders Ulykke, Kvindekiv er som ustandseligt Tagdryp.
14 Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
Hus og Gods er Arv efter Fædre, en forstandig Hustru er fra HERREN.
15 Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
Dovenskab sænker i Dvale, den lade Sjæl maa sulte.
16 Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
Den vogter sin Sjæl, som vogter paa Budet, men skødesløs Vandel fører til Død.
17 Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
Er man god mod den ringe, laaner man HERREN, han gengælder en, hvad godt man har gjort.
18 Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
Tugt din Søn, imens der er Haab, ellers stiler du efter at slaa ham ihjel.
19 Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
Den, som er hidsig, maa bøde, ved Skaansel gør man det værre.
20 Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
Hør paa Raad og tag ved Lære, saa du til sidst bliver viis.
21 Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
I Mands Hjerte er mange Tanker, men HERRENS Raad er det, der staar fast.
22 Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
Vinding har man af Godhed, hellere fattig end Løgner.
23 Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
HERRENS Frygt er Vej til Liv, man hviler mæt og frygter ej ondt.
24 Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
Den lade rækker til Fadet, men fører ej Haanden til Munden.
25 Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
Faar Spottere Hug, bliver tankeløs klog, ved Revselse faar den forstandige Kundskab.
26 Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
Mishandle Fader og bortjage Moder gør kun en daarlig, vanartet Søn.
27 Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
Hør op, min Søn, med at høre paa Tugt og saa fare vild fra Kundskabsord.
28 Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
Niddingevidne spotter Retten, gudløses Mund er glubsk efter Uret.
29 Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
Slag er rede til Spottere, Hug til Taabers Ryg.
