< Ordspråksboken 18 >
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
