Ordspråksboken 18

1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.

Ɔhonamkani yɛ pɛsɛmenkominya; na nea ɛmfa atɛntrenee mma no turuw ɔham.

2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.

Ɔkwasea nni nhumu ho anigye, na mmom nea ɔpɛ ara ne sɛ ɔde nʼadwene bɛto gua.

3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.

Sɛ amumɔyɛsɛm ba a animtiaabu di so, na aniwu nso di animguase akyi.

4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.

Onipa anom nsɛm yɛ nsu a emu dɔ, na nyansa asuti yɛ asuwa a ɛrefi ahuru.

5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.

Enye sɛ wodi ma omumɔyɛfo anaasɛ wobu nea odi bem ntɛnkyew.

6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.

Nkwaseafo ano de akasakasa ba, na wɔn ano frɛfrɛ ɔhwe.

7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.

Nkwaseafo ano yɛ wɔn ara wɔn sɛe, na wɔn anofafa yɛ wɔn ara wɔn kra afiri.

8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.

Osekuni ano asɛm te sɛ aduan a ɛyɛ dɛ; ɛhyɛnhyɛn onipa akwaa mu nyinaa.

9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.

Nea ɔtoto nʼadwuma ase no yɛ ɔsɛefo nuabarima.

10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.

Awurade din yɛ abantenten a ɛyɛ den; ahotefo guan kɔtoa na wonya bammɔ.

11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.

Adefo ahonyade ne wɔn kuropɔn a wɔabɔ ho ban wɔfa no sɛ ɔfasu tenten a wontumi mforo.

12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.

Ansa na onipa bɛhwe ase no onya ahomaso koma, na ahobrɛase di anuonyam anim.

13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

Nea ontie asɛm ansa na wama mmuae no, ɛno ne ne gyimi ne nʼanimguase.

14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?

Onipa honhom na ɛhyɛ no den wɔ ɔyare mu na honhom a abotow de, hena na ɔpɛ?

15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.

Nhumu koma nya nimdeɛ; na anyansafo aso nso hwehwɛ.

16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.

Akyɛde bue kwan ma nea ɔde ma na ɛde no ba atitiriw anim.

17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

Ɛyɛ nea ɔbɔ ne nkuro kan no sɛ nʼasɛm yɛ dɛ, kosi sɛ ɔfoforo bɛba abebisa no nsɛm no mu.

18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.

Ntontobɔ twa akyinnyegye so, na ɛpata atamfo.

19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.

Onua a wɔafom no no asɛm yɛ den sen kuropɔn a ɛwɔ bammɔ, akyinnyegye te sɛ abankɛse apon a wɔabram akyi.

20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.

Onipa anom asɛm so aba ma ɔyafunu mee, nnɔbae a nʼanofafa twa no mee no.

21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.

Tɛkrɛma kura nkwa ne owu tumi, na wɔn a wɔdɔ no no bedi nʼaba.

22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.

Nea wanya yere no anya ade pa na onya adom fi Awurade hɔ.

23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.

Ohiani srɛ ahummɔbɔ, nanso ɔdefo de kasaden bua no.

24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.

Ɔbarima a ne nnamfonom dɔɔso betumi ahwe ase, nanso adamfo bi wɔ hɔ a ɔbɛfam ne ho asen onua.