Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
SEGÚN [su] antojo busca el que se desvía, y se entremete en todo negocio.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
No toma placer el necio en la inteligencia, sino en lo que su corazón se descubre.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Cuando viene el impío, viene también el menosprecio, y con el deshonrador la afrenta.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Aguas profundas son las palabras de la boca del hombre; y arroyo revertiente, la fuente de la sabiduría.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Tener respeto á la persona del impío, para hacer caer al justo de [su] derecho, no es bueno.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Los labios del necio vienen con pleito; y su boca á cuestiones llama.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
La boca del necio es quebrantamiento para sí, y sus labios son lazos para su alma.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Las palabras del chismoso parecen blandas, y descienden hasta lo íntimo del vientre.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
También el que es negligente en su obra es hermano del hombre disipador.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
Torre fuerte es el nombre de Jehová: á él correrá el justo, y será levantado.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Las riquezas del rico son la ciudad de su fortaleza, y como un muro alto en su imaginación.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Antes del quebrantamiento se eleva el corazón del hombre, y antes de la honra es el abatimiento.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
El que responde palabra antes de oir, le es fatuidad y oprobio.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
El ánimo del hombre soportará su enfermedad: mas ¿quién soportará al ánimo angustiado?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
El corazón del entendido adquiere sabiduría; y el oído de los sabios busca la ciencia.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
El presente del hombre le ensancha [el camino], y le lleva delante de los grandes.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
El primero en su propia causa [parece] justo; y su adversario viene, y le sondea.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
La suerte pone fin á los pleitos, y desparte los fuertes.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
El hermano ofendido [es más tenaz] que una ciudad fuerte: y las contiendas [de los hermanos] son como cerrojos de alcázar.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
Del fruto de la boca del hombre se hartará su vientre; hartaráse del producto de sus labios.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
La muerte y la vida están en poder de la lengua; y el que la ama comerá de sus frutos.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
El que halló esposa halló el bien, y alcanzó la benevolencia de Jehová.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
El pobre habla con ruegos; mas el rico responde durezas.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
El hombre [que tiene] amigos, ha de mostrarse amigo: y amigo hay más conjunto que el hermano.
