Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Munhu asina ukama navamwe anongozvitsvakira zvake; anozvidza kutonga kwakanaka kwose.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
Benzi harifariri kunzwisisa, asi rinofarira kungotaura zvarinofunga chete.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Panosvika chakaipa, kuzvidzwa kunouyawo, uye kana nyadzi dzichisvika kusakudzwa kwasvikawo.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Mashoko omuromo womunhu imvura yakadzika, asi tsime rouchenjeri chitubu chinoyerera.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Hazvina kunaka kutsaura akaipa kana kusaruramisira asina mhosva.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Miromo yebenzi inoriunzira kukakavara, uye muromo wake unomukokera kurohwa.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
Muromo webenzi ndiwo kuparadzwa kwaro, uye miromo yaro ndiwo musungo kumweya waro.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Mashoko amakuhwa akaita semisuva yakanakisisa; anoenda pakadzikadzika mukati momunhu.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
Uyo ano usimbe pakubata kwake ihama youyo anoparadza.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
Zita raJehovha inhare yakasimba; vakarurama vanomhanyira kwariri vagochengetedzwa.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Pfuma yavapfumi ndiro guta ravo rina masvingo; vanoriona sorusvingo rurefu pakufunga kwavo.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Kuparadzwa kusati kwasvika, mwoyo womunhu unozvikudza, asi kuzvininipisa kunotangira kukudzwa.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Uyo anopindura asati anzwa, ndihwo upenzi hwake nokunyadziswa kwake.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
Mweya womunhu unomusimbisa panguva yokurwara, asi mweya wakapwanyika ndiani angautakura?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
Mwoyo woune njere unowana ruzivo, nzeve dzowakachenjera dzinorutsvaka.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
Chipo chinozarurira nzira kune achipa, uye chinomusvitsa pamberi pavakuru.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Anotanga kusvitsa nyaya yake anoita seakanaka, kusvikira mumwe auya mberi kuzomubvunza.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
Kukanda mijenya kunopedza gakava, uye kunotonga pakati pavaviri vanopikisana zvikuru.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
Hama yatadzirwa yakavangarara kupfuura guta rakakomberedzwa namasvingo, uye kukakavara kwakafanana namazariro amasuo omuzinda wamambo.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
Kubva pazvibereko zvomuromo wake dumbu romunhu rinogutiswa; nezvinobva pamiromo yake achagutiswa.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
Rurimi rune simba roupenyu norufu, uye vaya vanoruda vachadya chibereko charwo.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Uyo anowana mudzimai anowana chinhu chakanaka, uye anogamuchira nyasha kubva kuna Jehovha.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
Murombo anokumbira kuitirwa tsitsi, asi mupfumi anopindura nehasha.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
Munhu ane shamwari dzakawanda angangoparadzwa, asi kune shamwari inonamatira kupfuura hama.
