Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Quem se isola busca seu [próprio] desejo; ele se volta contra toda sabedoria.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
O tolo não tem prazer no entendimento, mas sim em revelar sua [própria] opinião.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Na vinda do perverso, vem também o desprezo; e com a desonra [vem] a vergonha.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
A boca do homem são [como] águas profundas; e o manancial de sabedoria [como] um ribeiro transbordante.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Não é bom favorecer ao perverso para prejudicar ao justo num julgamento.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Os lábios do tolo entram em briga, e sua boca chama pancadas.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
A boca do tolo é sua [própria] destruição, e seus lábios [são] armadilha para sua alma.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
As palavras do fofoqueiro são como alimentos deliciosos, que descem até o interior do ventre.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
O preguiçoso em fazer sua obra é irmão do causador de prejuízo.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
O nome do SENHOR é uma torre forte; o justo correrá até ele, e ficará seguro.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Os bens do rico são [como] uma cidade fortificada, e como um muro alto em sua imaginação.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Antes da ruína o coração humano é orgulhoso; e antes da honra [vem] a humildade.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Quem responde antes de ouvir [age] como tolo e causa vergonha para si.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
O espírito do homem o sustentará quando doente; mas o espírito abatido, quem o levantará?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
O coração do prudente adquire conhecimento; e o ouvido dos sábios busca conhecimento.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
O presente do homem alarga seu caminho, e o leva perante a face dos grandes.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Aquele que primeiro mostra sua causa [parece ser] justo; mas [somente até] que outro venha, e o investigue.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
O sorteio cessa disputas, e separa poderosos [de se confrontarem].
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
O irmão ofendido [é mais difícil] que uma cidade fortificada; e as brigas são como ferrolhos de uma fortaleza.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
Do fruto da boca do homem seu ventre se fartará; dos produtos de seus lábios se saciará.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
A morte e a vida estão no poder da língua; e aquele que a ama comerá do fruto dela.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Quem encontrou esposa, encontrou o bem; e obteve o favor do SENHOR.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
O pobre fala com súplicas; mas o rico responde com durezas.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
O homem [que tem] amigos pode ser prejudicado [por eles]; porém há um amigo mais chegado que um irmão.
