Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Kas ar citiem kopā neturas, tas savu gribu tik meklē, un ir kavēklis visās lietās.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
Ģeķim netīk gudra valoda, bet tik vien atklāt savu paša sirdi.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Bezdievīgam staigā līdz negods un ar apsmieklu kauns.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Vārdi cilvēka mutē ir dziļš ūdens, un gudrības avots ir tekoša ūdens upīte.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Nav labi bezdievīga vaigu cienīt un nospiest taisno tiesā.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Ģeķa lūpas ieved ķildā, un viņa mute brēc pēc sitieniem.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
Ģeķa mute sev pašai par postu, un viņa lūpas paša dvēselei par slazda valgu.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Lišķa vārdi ir kā saldi kumosi un iet visai pie sirds.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
Kas laisks pie darba, tas palaidņa brālis.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
Tā Kunga vārds ir stipra pils; tur taisnais glābjas un top izglābts.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Bagātam manta ir viņa stiprā pils un viņam šķiet augsts mūris.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Priekš bojāiešanas cilvēka sirds top lepna, bet pazemība ved godā.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Kas atbild, pirms dzirdējis, tas tam par ģeķību un kaunu.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
Vīra gars panes savas bēdas, bet kad gars izmisis, kas to var panest?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
Prātīga sirds iemanto atzīšanu, un gudra auss meklē atzīšanu.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
Dāvanas cilvēkam līdzina ceļu un viņu ved kungu priekšā.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Kas pirmais sūdz, tam taisnība; kad nu nāk viņa pretinieks, tad to tirda.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
Mesli nobeidz ķildas un izšķir varenos.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
Apkaitināts brālis ir cietāks nekā stipra pils, un ķilda nekā pils vārtu aizšaujamais.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
No mutes augļiem ikkatrs savu vēderu pildīs, un viņa lūpu padoms to ēdinās.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
Nāve un dzīvība stāv mēles galā; kā kurš runā, tā tam būs.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Kas sievu atradis, tas atradis labumu un mantojis žēlastību no Tā Kunga.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
Nabags runā lūgdamies, bet bagāts atbild bargi.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
Citam daudz draugu uz postu; bet ir draugi, kas labāki nekā brālis.
