Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Occasiones quærit qui vult recedere ab amico: omni tempore erit exprobrabilis.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
Non recipit stultus verba prudentiæ: nisi ea dixeris quæ versantur in corde eius.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Impius, cum in profundum venerit peccatorum, contemnit: sed sequitur eum ignominia et opprobrium.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Aqua profunda verba ex ore viri: et torrens redundans fons sapientiæ.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Accipere personam impii non est bonum, ut declines a veritate iudicii.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Labia stulti miscent se rixis: et os eius iurgia provocat.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
Os stulti contritio eius: et labia ipsius, ruina animæ eius.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Verba bilinguis, quasi simplicia: et ipsa perveniunt usque ad interiora ventris. Pigrum deiicit timor: animæ autem effeminatorum esurient.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
Qui mollis et dissolutus est in opere suo, frater est sua opera dissipantis.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
Turris fortissima, nomen Domini: ad ipsum currit iustus, et exaltabitur.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Substantia divitis urbs roboris eius, et quasi murus validus circumdans eum.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Antequam conteratur, exaltatur cor hominis: et antequam glorificetur, humiliatur.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Qui prius respondet quam audiat, stultum se esse demonstrat, et confusione dignum.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
Spiritus viri sustentat imbecillitatem suam: spiritum vero ad irascendum facilem quis poterit sustinere?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
Cor prudens possidebit scientiam: et auris sapientium quærit doctrinam.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
Donum hominis dilatat viam eius, et ante principes spatium ei facit.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Iustus, prior est accusator sui: venit amicus eius, et investigabit eum.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
Contradictiones comprimit sors, et inter potentes quoque diiudicat.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
Frater, qui adiuvatur a fratre, quasi civitas firma: et iudicia quasi vectes urbium.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
De fructu oris viri replebitur venter eius: et genimina labiorum ipsius saturabunt eum.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
Mors, et vita in manu linguæ: qui diligunt eam, comedent fructus eius.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Qui invenit mulierem bonam, invenit bonum: et hauriet iucunditatem a Domino. Qui expellit mulierem bonam, expellit bonum: qui autem tenet adulteram, stultus est et impius.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
Cum obsecrationibus loquetur pauper: et dives effabitur rigide.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
Vir amabilis ad societatem, magis amicus erit, quam frater.
