< Ordspråksboken 18 >

1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Celui qui se tient à l’écart cherche ce qui lui plaît, Il s’irrite contre tout ce qui est sage.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
Ce n’est pas à l’intelligence que l’insensé prend plaisir, C’est à la manifestation de ses pensées.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Quand vient le méchant, vient aussi le mépris; Et avec la honte, vient l’opprobre.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Les paroles de la bouche d’un homme sont des eaux profondes; La source de la sagesse est un torrent qui jaillit.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Il n’est pas bon d’avoir égard à la personne du méchant, Pour faire tort au juste dans le jugement.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Les lèvres de l’insensé se mêlent aux querelles, Et sa bouche provoque les coups.
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
La bouche de l’insensé cause sa ruine, Et ses lèvres sont un piège pour son âme.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Les paroles du rapporteur sont comme des friandises, Elles descendent jusqu’au fond des entrailles.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
Celui qui se relâche dans son travail Est frère de celui qui détruit.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
Le nom de l’Éternel est une tour forte; Le juste s’y réfugie, et se trouve en sûreté.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
La fortune est pour le riche une ville forte; Dans son imagination, c’est une haute muraille.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Avant la ruine, le cœur de l’homme s’élève; Mais l’humilité précède la gloire.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Celui qui répond avant d’avoir écouté Fait un acte de folie et s’attire la confusion.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
L’esprit de l’homme le soutient dans la maladie; Mais l’esprit abattu, qui le relèvera?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
Un cœur intelligent acquiert la science, Et l’oreille des sages cherche la science.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
Les présents d’un homme lui élargissent la voie, Et lui donnent accès auprès des grands.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Le premier qui parle dans sa cause paraît juste; Vient sa partie adverse, et on l’examine.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
Le sort fait cesser les contestations, Et décide entre les puissants.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
Des frères sont plus intraitables qu’une ville forte, Et leurs querelles sont comme les verrous d’un palais.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
C’est du fruit de sa bouche que l’homme rassasie son corps, C’est du produit de ses lèvres qu’il se rassasie.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
La mort et la vie sont au pouvoir de la langue; Quiconque l’aime en mangera les fruits.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Celui qui trouve une femme trouve le bonheur; C’est une grâce qu’il obtient de l’Éternel.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
Le pauvre parle en suppliant, Et le riche répond avec dureté.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
Celui qui a beaucoup d’amis les a pour son malheur, Mais il est tel ami plus attaché qu’un frère.

< Ordspråksboken 18 >