Ordspråksboken 18
1 Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.
Særlingen søger et Paaskud, med Vold og Magt vil han Strid.
2 En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.
Taaben ynder ej Indsigt, men kun, at hans Tanker kommer for Lyset.
3 Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.
Hvor Gudløshed kommer, kommer og Spot, Skam og Skændsel følges.
4 Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.
Ord i Mands Mund er dybe Vande, en rindende Bæk, en Visdomskilde.
5 Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.
Det er ilde at give en skyldig Medhold, saa man afviser skyldfris Sag i Retten.
6 Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.
Taabens Læber fører til Trætte, hans Mund raaber højt efter Hug,
7 Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.
Taabens Mund er hans Vaade, hans Læber en Snare for hans Liv.
8 Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.
Bagtalerens Ord er som Lækkerbidskener, de synker dybt i Bugen.
9 Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.
Den, der er efterladen i Gerning, er ogsaa Broder til Ødeland.
10 Herrans Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.
HERRENS Navn er et stærkt Taarn, den retfærdige løber derhen og bjærges.
11 Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.
Den riges Gods er hans faste Stad, og tykkes ham en knejsende Mur.
12 Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Mands Hovmod gaar forud for Fald, Ydmyghed forud for Ære.
13 Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.
Om nogen svarer, førend han hører, regnes det ham til Daarskab og Skændsel.
14 Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?
Mands Mod udholder Sygdom, men hvo kan bære en sønderbrudt Aand?
15 Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.
Den forstandiges Hjerte vinder sig Kundskab, de vises Øre attraar Kundskab.
16 Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.
Gaver aabner et Menneske Vej og fører ham hen til de store.
17 Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.
Den, der taler først i en Trætte har Ret, til den anden kommer og gaar ham efter.
18 Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.
Loddet gør Ende paa Trætter og skiller de stærkeste ad.
19 En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.
Krænket Broder er som en Fæstning, Trætter som Portslaa for Borg.
20 Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.
Mands Bug mættes af Mundens Frugt, han mættes af Læbernes Grøde.
21 Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
Død og Liv er i Tungens Vold, hvo der tøjler den, nyder dens Frugt.
22 Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af Herranom.
Fandt man en Hustru, fandt man Lykken og modtog Naade fra HERREN.
23 En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.
Fattigmand beder og trygler, Rigmand svarer med haarde Ord.
24 En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.
Med mange Fæller kan Mand gaa til Grunde, men Ven kan overgaa Broder i Troskab.
