Ordspråksboken 17

1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.