Ordspråksboken 17

1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

Ko te maramara kai, ko te mea maroke me te ata noho hei kinaki, pai atu i te whare ki i nga hakari a te nganagare.

2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

Hei rangatira te pononga mahara mo te tama i whakama ai; ka whai wahi ano ia i roto i to nga teina.

3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.

Ko te oko tahu para mo te hiriwa, ko te oumu mo te koura; ko Ihowa ia hei whakamatau mo nga ngakau.

4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

Ko te kaimahi i te he ka tahuri ki ta te ngutu kino; a ka whai taringa te teka ki ta te arero whanoke.

5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

Ko te taunu ki te rawakore he tawai ki tona Kaihanga: ko te tangata e koa ana ki nga aitua, e kore e kore te whiua.

6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

Hei karauna mo nga koroheke nga tamariki a nga tamariki: na, ko te kororia o nga tamariki ko o ratou matua.

7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

E kore te reo rangatira e tau ki te kuware: hore rawa ano hoki te ngutu teka ki te rangatira.

8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

Ko te tangata i te mea homai noa, he kohatu whakapaipai tera ki tana titiro; tona tahuritanga ake ki hea, ki hea, ka whiwhi ki te pai.

9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

Ko te tangata e hipoki ana i te he, e whai ana i te aroha; tena ko te tangata korerorero, e wehewehe ana i nga hoa tupu.

10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

Ko te ngotonga o te kupu riri ki roto ki te tangata matau, nui atu i to nga whiu kotahi rau ki roto ki te whakaarokore.

11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

He whakakeke kau ta te tangata kino e whai ai; no reira ka tukua atu he karere nanakia ki a ia.

12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

Kia tutaki ki te tangata te pea kua tangohia ana kuao; pai atu i te whakaarokore i a ia e wairangi ana.

13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

Ko te tangata e homai ana i te kino hei utu mo te pai, e kore te kino e neke atu i tona whare.

14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

Ko te timatanga o te totohe i rite ki te tangata e tuku ana i te wai kia rere: na reira waiho atu te totohe i te mea kiano i oho te ngangare.

15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.

Ko te tangata e whakatika ana i ta te tangata kino, me ia e whakahe ana i ta te tangata tika, he rite tahi taua rua, he mea whakarihariha ki a Ihowa.

16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

Hei aha te utu i te ringa o te kuware, hei hoko i te whakaaro nui, kahore nei hoki ona matauranga?

17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

E aroha ana te hoa i nga wa katoa; na, ko te teina, ko te tuakana, i whanau tera mo nga aitua.

18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

Ko ta te tangata ngakaukore he papaki ringa; kua waiho hei whakakapi turanga i te aroaro o tona hoa.

19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

Ko te tangata e aroha ana ki te nganagare e aroha ana ki te kino; ko te tangata e whakarewa ana i tona kuwaha e rapu ana i te whakangaromanga.

20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

Ko te ngakau parori ke e kore e kite i te pai; ko te tangata he whanoke tona arero ka taka ki te kino.

21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

Ka whanau he whakaarokore ma tetahi tangata, hei whakapouri tera mona: e kore ano hoki e koa te papa o te poauau.

22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

He rongoa pai te ngakau koa; ki te maru ia te wairua, ka maroke nga wheua.

23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

E tango ana te tangata kino i te mea whakapati i te uma, hei whakapeau ke i nga ara o te whakarite whakawa.

24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

Kei te aroaro o te tangata matau nga whakaaro nui; kei nga pito ia o te whenua nga kanohi o te whakaarokore.

25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

Ko te tamaiti whakaarokore he mea whakapouri i tona papa, he mea whakakawa i te ngakau o tona whaea.

26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

Ehara ano hoki i te mea pai kia whiua te tangata tika, kia patua ranei nga rangatira mo te tika.

27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

He matauranga to te tangata e tohu ana i ana kupu: a he whakaaro to te tangata i te wairua manawanui.

28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.

Ko te wairangi nei ano, ki te whakarongo puku, ka kiia he whakaaro nui: ki te kokopi ona ngutu, ka kiia ia he tupato.