Ordspråksboken 17
1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Sauss kumoss ar mieru ir labāks, nekā pilns nams ar kaujamiem, kur ķildas.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
Gudrs kalps valdīs pār netiklu dēlu un dalīs mantojumu starp brāļiem.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
Kausējamais katls sudrabu, un ceplis zeltu, bet Tas Kungs pārbauda sirdis.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
Netiklis klausās uz blēņu valodām, melkulis griež ausi uz neliešu mēlēm.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
Kas nabagu apsmej, tas nievā viņa Radītāju, un kas par viņa bēdām priecājās, nepaliks nesodīts.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Sirmgalvju kronis ir bērnu bērni, un bērnu goda rota ir viņu tēvi.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Ģeķiem nepieder augsti vārdi, nedz lielam kungam melot.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
Kam ir ko dot, tam tas ir kā dārgs akmens; kur tik tas griežas, tur labi izdodas.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
Kas grēku apklāj, tas iekopj draudzību; bet kas vainu no jauna aizņem, sarīdina radus.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
Aprāšana vairāk satriec prātīgo, nekā simts sitienu ģeķi.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
Dumpinieks meklē tik ļaunu vien, bet bargs vēstnesis pret viņu taps sūtīts.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Labāki lāču māti sastapt, kurai bērni paņemti, nekā ģeķi viņa ģeķībā.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
Kas labu ar ļaunu atmaksā, no tā nama ļaunums neatstāsies.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
Ķildu sākt ir kā ūdens dambi izplēst; pirms sāk jaukties, atstājies.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
Kas bezdievīgu taisno un taisnu pazudina, tie abi Tam Kungam ir negantība.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Ko palīdz ģeķim maksa rokā, gudrību pirkt, kad jēgas nav.
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
Draugs mīļo ikkatrā laikā, bet brālis piedzen bēdu dienā.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
Tas ir negudrs, kas roku dod galvodams priekš sava tuvākā.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
Kas ķildu mīļo, tas mīļo grēku; un kas savas durvis taisa augstas, tas meklē nelaimi.
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
Kam nelieša sirds, tas laba neatradīs; un kam netikla mēle, tas iekritīs nelaimē.
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
Kas ģeķi dzemdina, tam tas būs par skumjām, un ģeķa tēvs nevar priecāties.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
Priecīga sirds dziedina vainas, bet sagrauzts gars izkaltē kaulus.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
Bezdievīgais ņem slepeni dāvanas, locīt taisnības ceļu.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
Prātīga cilvēka vaigā ir gudrība, bet ģeķa acis laistās līdz pasaules galiem.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
Ģeķīgs dēls savam tēvam par sirdēstiem, un rūgtums tai, kas viņu dzemdējusi.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
Jau nav labi, taisno sodīt, ne vēl goda vīru sist taisnības dēļ.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
Kas savu muti valda, tam ir samaņa, un kam lēns gars, tas ir prāta vīrs.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Pat ģeķi, kad tik klusu cieš, notur par gudru, un par prāta vīru, kamēr savu muti tur.
