Ordspråksboken 17
1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Melior est buccella sicca cum gaudio, quam domus plena victimis cum iurgio.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
Servus sapiens dominabitur filiis stultis, et inter fratres hereditatem dividet.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
Sicut igne probatur argentum, et aurum camino: ita corda probat Dominus.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
Malus obedit linguæ iniquæ: et fallax obtemperat labiis mendacibus.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
Qui despicit pauperem, exprobrat Factori eius: et qui ruina lætatur alterius, non erit impunitus.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Corona senum filii filiorum: et gloria filiorum patres eorum.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Non decent stultum verba composita: nec principem labium mentiens.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
Gemma gratissima, expectatio præstolantis: quocumque se vertit, prudenter intelligit.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
Qui celat delictum, quærit amicitias: qui altero sermone repetit, separat fœderatos.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
Plus proficit correptio apud prudentem, quam centum plagæ apud stultum.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
Semper iurgia quærit malus: Angelus autem crudelis mittetur contra eum.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Expedit magis ursæ occurrere raptis fœtibus, quam fatuo confidenti in stultitia sua.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
Qui reddit mala pro bonis, non recedet malum de domo eius.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
Qui dimittit aquam, caput est iurgiorum: et antequam patiatur contumeliam, iudicium deserit.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
Qui iustificat impium, et qui condemnat iustum, abominabilis est uterque apud Deum.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Quid prodest stulto habere divitias, cum sapientiam emere non possit? Qui altum facit domum suam, quærit ruinam: et qui evitat discere, incidet in mala.
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
Omni tempore diligit qui amicus est: et frater in angustiis comprobatur.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
Stultus homo plaudet manibus cum spoponderit pro amico suo.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
Qui meditatur discordias, diligit rixas: et qui exaltat ostium, quærit ruinam.
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
Qui perversi cordis est, non inveniet bonum: et qui vertit linguam, incidet in malum.
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
Natus est stultus in ignominiam suam: sed nec pater in fatuo lætabitur.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
Animus gaudens ætatem floridam facit: spiritus tristis exiccat ossa.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
Munera de sinu impius accipit, ut pervertat semitas iudicii.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
In facie prudentis lucet sapientia: oculi stultorum in finibus terræ.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
Ira patris, filius stultus: et dolor matris quæ genuit eum.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
Non est bonum, damnum inferre iusto: nec percutere principem, qui recta iudicat.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
Qui moderatur sermones suos, doctus et prudens est: et pretiosi spiritus vir eruditus.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Stultus quoque si tacuerit, sapiens reputabitur: et si compresserit labia sua, intelligens.
