Ordspråksboken 17
1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Nasaysayaat ti maaddaan iti kinatalna a nabuyugan iti namaga a sangkasakmol a tinapay ngem ti balay a napnoan iti panagrambak a nabuyogan iti panagaapa.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
Iturayan ti nasirib nga adipen ti anak nga agar-aramid iti nakababain ken makibingayto isuna iti tawid a kasla maysa isuna kadagiti agkakabsat.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
Ti pagguguran ket para iti pirak ken ti horno ket para iti balitok, ngem daldalusan ni Yahweh dagiti puso.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
Ti tao nga agar-aramid iti dakes ket dumdumngeg kadagiti agsasao iti nadangkes a wagas; ipangpangag ti ulbod a tao dagiti agsasao iti dakes.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
Siasinoman a mangum-umsi kadagiti napanglaw ket lalaisenna ti Nangparsua kenkuana, ken madusa ti tao nga agragrag-o gapu iti kinaawan gasat dagiti dadduma.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Dagiti appo ti korona dagiti natataenganen, ken dagiti nagannak ti mangmangiyeg iti dayaw kadagiti annakda.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Ti nasayaat a sao ket saan a maitutop para iti maag; ad-adda a saan a maitutop dagiti ulbod a bibig iti pamilia ti ari.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
Ti pasuksok ket kasla bato a maar-aramat iti panagsalamangka ti tao a mangit-ited iti daytoy; uray sadinoman ti turongenna, agballigi isuna.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
Ti siasinoman a mangpalabas iti maysa a nagkuranganda kenkuana ket makabirok iti ayat, ngem ti tao a mangul-ulit iti maysa a banag ket paad-adaywenna dagiti nasinged a gagayyemna.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
Ti panangtubngar ket umuneg iti kaunggan ti tao nga addaan pannakaawat, abakna ti sangagasut a saplit iti maag.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
Birbiruken laeng ti dakes a tao ti panagsukirna, isu nga addanto naranggas a mensahero a maibaon a maibusor kenkuana.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Nasaysayaat ti makasabat iti oso a natakawan kadagiti annakna, ngem ti makasabat iti maag iti kinamaagna.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
No adda maysa a tao a mangisupapak iti dakes iti naimbag, saanto a pulos a panawan ti kinadakes ti balayna.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
Ti pagrugian ti riri ket kas iti tao a nangibulos iti danum nga agayus iti sadinoman, isu nga adaywam ti riri sakbay a mairugi daytoy.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
Siasinoman a mangwayawaya kadagiti nadangkes a tattao wenno mangdusa kadagiti agar-aramid iti nalinteg— dagitoy a tattao ket agpapada a makarimon kenni Yahweh.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Apay pay laeng nga agbayad ti maag tapno makasursuro iti kinasirib no saanna met a kabaelan ti makasursuro?
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
Ti maysa a gayyem ket managayat iti amin a tiempo, ken tumpuar ti maysa a kabsat iti tiempo ti pannakariribuk.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
Ti tao nga awan nakemna ket mangpatalged kadagiti karkari ken agbalin nga akinrebbeng kadagiti utang ti kaarrubana.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
Ti siasinoman a makinkayat iti riri, kaykayatna met ti basol; ti tao nga agar-aramid iti nangato unay a balandra iti ruanganna, itultulokna met nga adda tultulang a matukkol.
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
Ti maysa a tao nga addaan iti saan a nasayaat a puso, saan a pulos a makasarak iti nasayaat; matnag iti pannakadidigra ti tao nga addaan iti ulbod a dila.
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
Ti siasinoman a maaddaan iti putot a maag ket mangmangiyeg iti ladingit iti bagina; saan nga agrag-o ti siasinoman nga ama iti maag nga anak.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
Ti naragsak a puso ket nasayaat nga agas, ngem ti naburak nga espiritu ket mangpamaga kadagiti tultulang.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
Aw-awaten ti nadangkes a tao ti pasuksok tapno ballikugenna dagiti wagas ti kinalinteg.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
Ti tao nga addaan pannakaawat, iturturongna ti bagina iti kinasirib, ngem dagiti mata dagiti maag ket naiturong iti nagpatinggaan ti daga.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
Ti maag nga anak ket ladingit iti amana ken saem iti babai a nangipasngay kenkuana.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
Kasta met a saan a pulos a nasayaat ti panangdusa iti tao nga agar-aramid iti nalinteg; wenno saan a nasayaat a sapliten dagiti natakneng a tattao.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
Ti tao nga addaan pannakaammo agus-usar iti bassit a sasao, ken managteppel ti tao nga addaan pannakaawat.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Uray ti maag ket maipagarup a masirib no naulimek isuna; no ikaemna ti ngiwatna, maibilang a nalaing isuna.
