Ordspråksboken 17
1 En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
Insunga kiboina pum’a golvah bolsang in, an-keoseh kineh a lungmonga um aphajoi.
2 En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
Soh chingtah chu apupa chapa ahin, chule adihlouva chonpa chunga jong vaihom in apang jin, hiche sohpa chu apupa nei le gou aboncha achapate toh sopi khat banga kihom ding ahi.
3 Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
Thil solna bel chu dangka solna kimang ahin, mei-khuh sung hi sana solna ahi. Hinlah Pakai hi lungput aboncha patepna ahi.
4 En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
Miphalou in akamsunga thilphalou seipa thusei bou angai nom in, chule mijou in jong jou le nal thoa leigui kilehpel chu angai nom in ahi.
5 Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
Vaicha noisea tot chaveipa chun asempa Pathen ataitom ahin, mi vangset pat’a kipah chun gimbolna ato tei ding ahi.
6 De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
Tehseho ding in atute hi alallukhuh-u ahin, chapate loupina hi apateu ahi.
7 Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
Mingol ho din thu ngaitah’a kisei hi pannabei ahin, milen milal te ang sunga jou le nal’a thu kisei jong pannabei ahibouve.
8 Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
Aguh’a thilpeh kiti hi apepa din vangbohna tobang ahin, hijeh chun achena jousea khang ding ahi.
9 Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
Koi hileh suhkhelna ngaidam thei chun, ngailutna angaichat jing ahin, hinlah miphul phul pan vang gol le pai akikhenpi jin ahi.
10 Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
Mingol jakhat vei akichup sang in, thil hetthemna neipa ding in akihilna jeng jong asanji ahei.
11 Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
Engsetna nei mi chun doumah jeng ahol le jin, amatoh kitoh ding in sottol engse ahung lo jitai.
12 Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
Mikhat in mingol khat angol pat’a akimaitopi sang in, savom nou akilo-doh nungsanga api kimaitopi aphajoi.
13 Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
Mihem in thilpha khat thilsea alethuh teng, a-insunga thilse cheng jing ding ahi.
14 Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
Kitoma ahung um teng twiput tobang'in ahung pot jin, ajeh chu kitomona aso masanga kikhen tel aphajoi.
15 Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
Athemmo lha kanga athem-jo mo chansahna hileh, Pakai dinga anitah lhonna dei umlou ahi.
16 Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
Lungthimbei mingol in chihna kichohna ding sum akhol ngei poi.
17 En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
Golngai chun phattin in mi alungset in, sopi kiti hi akitho khom dinga hung peng ahi.
18 Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
Lungthim neilou mihem chu bat-san apang jin, hitichun aheng akom hoa batsah nan apang bep e.
19 Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
Suhkhel ding ging lou mihem chun kinah baotam adei ahin, ain kotpi paopia kiletsah pan manthahna jeng agon ahibouve.
20 Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
Mihem lungput dihlou kiti chu akhang thei pon, jou le nal seija pang kamsung jong vangsetna’a lhalut teiji ahi.
21 En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
Chapa ngol hi ahingpa dinga gimna bep ahin, hiche mingolpa hing chu akipah thei poi.
22 Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
Lung kipana hi damna pipen ahin, lamvaija um chu gu le chang dinga doulal um ahi.
23 Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
Thu adih a tan sang in, miphalou hon sum-guh ane jiuvin, thudih chu achekhel sah jitauve.
24 En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
Thil jouse hetthemna nei mi chun chihna lam jeng aven, ajon in, hinlah mingol chun leiset kol mang avelen ahi.
25 En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
Chapa in apa lunggimna asodoh peh in, anu dinga gimna tah ahi.
26 Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
Midih ahilou lam’a leosah kiti apha pon, vaihom milen milal jep ding jong thildih ahipoi.
27 En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
Thu kisei ngaija chu hetna anei jin, chule lungneng tah’a thusei mi chun hetkhenna anei ahi.
28 Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Mingol jeng jong thipbeh cha aum teng, miching bang in akigel jin, hitobang michun akam akeh lou teng, miching tah bang in akigel-ji bouve.
