Ordspråksboken 16

1 En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.

A ondatio ty fisafirin-arofo, fe a Iehovà ty famaleam-pameleke.

2 Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.

Malio am-pihaino’ ondaty ze hene sata’e, fa mpandanja arofo t’Iehovà.

3 Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.

Apoho am’ Iehovà o fitoloña’oo, le hijadoñe o safiri’oo.

4 Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.

Kila tsinene’ Iehovà ho ami’ty fanoa’e, ndra o lo-tserekeo ho an-tsan-kòheke.

5 All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.

Fonga tiva am’ Iehovà o mpibohabohao, tsy kalafo t’ie tsy ho po-lafa.

6 Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.

Mampijebañe fiolañe ty fiferenaiñañe naho ty hatò, Fisitahañe ami’ty raty ty fañeveñañe am’ Iehovà.

7 Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.

Ie no’ Iehovà ty sata’ ondaty, le hampanintsiñe’e o rafelahi’eo.

8 Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.

Hàmake ty kedekede an-kavañonañe, ta ty tambe bey tsy an-kahiti’e.

9 Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.

Misafiry ty lala’e ty tro’ ondaty, fe tehafe’ Iehovà o lia’eo.

10 Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.

Fañentoan’ Añahare ty am-pivimbi’ i mpanjakay; tsy hiota ty falie’e te mizaka.

11 Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.

A Iehovà o vatom-pandanja naho balantsio; hene sata’e o vato an-koroñeo.

12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.

Tiva amo mpanjakao ty mpanao raty, fa norizañe an-kahiti’e i fiambesa’ey.

13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.

Mahafale o mpanjakao ty fivimby mahity, vaho isohe’e ty misaontsy an-kavantañañe.

14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.

Mpisangitrike fikoromahañe ty haviñeram-panjaka, fe hampanintsiñe aze t’indaty mahihitse.

15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.

Haveloñe ty filoeloean-daharam-panjaka, naho hoe rahoñe minday oran-dohataoñe ty fañisoha’e.

16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.

Soa hatò ty ahazoan-kihitse ta ty volamena! naho ty hijobon-kilala te ami’ty volafoty.

17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.

Ty ihankaña’e haratiañe ro lala’ o vantañeo, vaho mahavontitits’ aiñe ty mahambeñe i lia’ey.

18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.

Miaolo ty firotsahañe ty firengevohañe, vaho iaoloa’ ty troke miebotsebotse ty fihotrahañe.

19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.

Hàmake te mpiamo rarake an-troke mirekeo, ta te mitraok’ amo mifanjara o kinopake am-pibohabohañeo.

20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.

Hene hanjo hasoa ze mañaoñe i tsaray, haha ty miato am’ Iehovà.

21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.

Atao mahatsikarake ty mahihitse añ’arofo; mahafañosike fañòhañe ty saontsy malea.

22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.

Ranon-kavelo migoangoañe ty hilala amy ze manañ’aze; fe hagegeañe ty fandafàñe i dagola.

23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.

Mañòke ty falie’ i mahihitsey ty tro’e, vaho tompea’e fañòhañe o fivimbi’eo.

24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.

Hoe papy tantele ty saontsy mampanintsy, mamy añ’arofo naho mampijangan-taolañe.

25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.

Eo ty lalañe atao’ t’indaty ho vantañe, fe fikoromahañe ty figadoña’e.

26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.

Mifanehake ho aze ty fiai’ ondaty, vaho azim-palie’e.

27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.

Mikabo-draha t’i Beliale1, afo misolebotse ty am-pivimbi’e ao.

28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.

Mampiboele hotakotake t’indaty mengoke, mampifanarake mpiatehena ty bisibisike.

29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.

Risihe’ t’indaty piaroteñe ty rañe’e, vaho kozozote’e mb’an-dalan-tsy soa.

30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.

Mikinia raha mengoke ty mpipie maso, vaho mampifetsake haratiañe ty mpimontso.

31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.

Sabakan-engeñe ty maroi-foty; oniñe an-dalan-kavañonañe eo.

32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.

Lombolombo ty fanalolahy ty malaon-kaviñerañe, vaho ambone’ ty mpitavañe rova ty mahafeleke ty tro’e.

33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.

Tora-tsato-piso am-pe, Iehovà avao ro Mpanampake.