Ordspråksboken 16
1 En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
Hjertets Raad er Menneskets sag. Tungens Svar er fra HERREN.
2 Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
En Mand holder al sin Færd for ren, men HERREN vejer Aander.
3 Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
Vælt dine Gerninger paa HERREN, saa skal dine Planer lykkes.
4 Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
Alt skabte HERREN, hvert til sit, den gudløse ogsaa for Ulykkens Dag.
5 All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
Hver hovmodig er HERREN en Gru, visselig slipper han ikke for Straf.
6 Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
Ved Mildhed og Troskab sones Brøde, ved HERRENS Frygt undviger man ondt.
7 Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
Naar HERREN har Behag i et Menneskes Veje, gør han endog hans Fjender til Venner.
8 Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
Bedre er lidet med Retfærd end megen Vinding med Uret.
9 Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
Menneskets Hjerte udtænker hans Vej, men HERREN styrer hans Fjed.
10 Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
Der er Gudsdom paa Kongens Læber, ej fejler hans Mund, naar han dømmer.
11 Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
Ret Bismer og Vægtskaal er HERRENS, hans Værk er alle Posens Lodder.
12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
Gudløs Færd er Konger en Gru, thi ved Retfærd grundfæstes Tronen.
13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
Retfærdige Læber har Kongens Yndest, han elsker den, der taler oprigtigt.
14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
Kongens Vrede er Dødens Bud, Vismand evner at mildne den.
15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
I Kongens Aasyns Lys er der Liv, som Vaarregnens Sky er hans Yndest.
16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
At vinde Visdom er bedre end Guld, at vinde Indsigt mere end Sølv.
17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
De retsindiges Vej er at vige fra ondt; den vogter sit Liv, som agter paa sin Vej.
18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
Hovmod gaar forud for Fald, Overmod forud for Snublen.
19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
Hellere sagtmodig med ydmyge end dele Bytte med stolte.
20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
Vel gaar det den, der mærker sig Ordet; lykkelig den, der stoler paa HERREN.
21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
Den vise kaldes forstandig, Læbernes Sødme øger Viden.
22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
Kløgt er sin Mand en Livsens Kilde, Daarskab er Daarers Tugt.
23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
Den vises Hjerte giver Munden Kløgt, paa Læberne lægger det øget Viden.
24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
Hulde Ord er som flydende Honning, søde for Sjælen og sunde for Legemet.
25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
Mangen Vej synes Manden ret, og saa er dens Ende dog Dødens Veje.
26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
En Arbejders Hunger arbejder for ham, thi Mundens Krav driver paa ham.
27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
En Nidding graver Ulykkesgrave, det er, som brændte der Ild paa hans Læber.
28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
Rænkefuld Mand sætter Splid; den, der bagtaler, skiller Venner.
29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
Voldsmand lokker sin Næste og fører ham en Vej, der ikke er god.
30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
Den, der stirrer, har Rænker for; knibes Læberne sammen, har man fuldbyrdet ondt.
31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
Graa Haar er en dejlig Krone, den vindes paa Retfærds Vej.
32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
Større end Helt er sindig Mand, større at styre sit Sind end at tage en Stad.
33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
I Brystfolden rystes Loddet, det falder, som HERREN vil.
