Ordspråksboken 16
1 En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
Při člověku bývá spořádání myšlení, ale od Hospodina jest řeč jazyka.
2 Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
Všecky cesty člověka čisté se jemu zdají, ale kterýž zpytuje duchy, Hospodin jest.
3 Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
Uval na Hospodina činy své, a budou upevněna předsevzetí tvá.
4 Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
Hospodin všecko učinil pro sebe samého, také i bezbožného ke dni zlému.
5 All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
Ohavností jest Hospodinu každý pyšného srdce; by sobě na pomoc i jiné přivzal, neujde pomsty.
6 Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
Milosrdenstvím a pravdou očištěna bývá nepravost, a v bázni Hospodinově uchází se zlého.
7 Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
Když se líbí Hospodinu cesty člověka, také i nepřátely jeho spokojuje k němu.
8 Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
Lepší jest maličko s spravedlností, než množství důchodů nespravedlivých.
9 Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
Srdce člověka přemýšlí o cestě své, ale Hospodin spravuje kroky jeho.
10 Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
Rozhodnutí jest ve rtech královských, v soudu neuchylují se ústa jeho.
11 Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
Váha a závaží jsou úsudek Hospodinův, a všecka závaží v pytlíku jeho nařízení.
12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
Ohavností jest králům činiti bezbožně; nebo spravedlností upevňován bývá trůn.
13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
Rtové spravedliví líbezní jsou králům, a ty, kteříž upřímě mluví, milují.
14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
Rozhněvání královo jistý posel smrti, ale muž moudrý ukrotí je.
15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
V jasné tváři královské jest život, a přívětivost jeho jako oblak s deštěm jarním.
16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
Mnohem lépe jest nabyti moudrosti než zlata nejčistšího, a nabyti rozumnosti lépe než stříbra.
17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
Cesta upřímých jest odstoupiti od zlého; ostříhá duše své ten, kdož ostříhá cesty své.
18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
Před setřením bývá pýcha, a před pádem pozdvižení ducha.
19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
Lépe jest poníženého duchu býti s pokornými, než děliti kořist s pyšnými.
20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
Ten, kdož pozoruje slova, nalézá dobré; a kdož doufá v Hospodina, blahoslavený jest.
21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
Ten, kdož jest moudrého srdce, slove rozumný, a sladkost rtů přidává naučení.
22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
Rozumnost těm, kdož ji mají, jest pramen života, ale umění bláznů jest bláznovství.
23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
Srdce moudrého rozumně spravuje ústa svá, tak že rty svými přidává naučení.
24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
Plást medu jsou řeči utěšené, sladkost duši, a lékařství kostem.
25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
Cesta zdá se přímá člověku, ale dokonání její jistá cesta smrti.
26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
Èlověk pracovitý pracuje sobě, nebo ponoukají ho ústa jeho.
27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
Muž nešlechetný vykopává zlé, v jehožto rtech jako oheň spalující.
28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
Muž převrácený rozsívá sváry, a klevetník rozlučuje přátely.
29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
Muž ukrutný přeluzuje bližního svého, a uvodí jej na cestu nedobrou.
30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
Zamhuřuje oči své, smýšleje věci převrácené, a zmítaje pysky svými, vykonává zlé.
31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
Koruna ozdobná jsou šediny na cestě spravedlnosti se nalézající.
32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
Lepší jest zpozdilý k hněvu než silný rek, a kdož panuje nad myslí svou nežli ten, kterýž dobyl města.
33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
Do klínu umítán bývá los, ale od Hospodina všecko řízení jeho.
