< Ordspråksboken 16 >

1 En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
Čovjek snuje u srcu, a od Jahve je što će jezik odgovoriti.
2 Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
Čovjeku se svi njegovi putovi čine čisti, a Jahve ispituje duhove.
3 Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
Prepusti Jahvi svoja djela, i tvoje će se namisli ostvariti.
4 Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
Jahve je sve stvorio u svoju svrhu, pa i opakoga za dan zli.
5 All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
Mrzak je Jahvi svatko ohola duha: takav zaista ne ostaje bez kazne.
6 Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
Ljubavlju se i vjernošću pomiruje krivnja, i strahom se Gospodnjim uklanja zlo.
7 Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
Kad su Jahvi mili putovi čovječji, i neprijatelje njegove miri s njim.
8 Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
Bolje je malo s pravednošću nego veliki dohoci s nepravdom.
9 Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
Srce čovječje smišlja svoj put, ali Jahve upravlja korake njegove.
10 Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
Proročanstvo je na usnama kraljevim: u osudi se njegova usta neće ogriješiti.
11 Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
Mjere i tezulje pripadaju Jahvi; njegovo su djelo i svi utezi.
12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
Mrsko je kraljevima počiniti opačinu, jer se pravdom utvrđuje prijestolje.
13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
Mile su kraljevima usne pravedne i oni ljube onog koji govori pravo.
14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
Jarost je kraljeva vjesnik smrti ali je mudar čovjek ublaži.
15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
U kraljevu je vedru licu život, i njegova je milost kao oblak s kišom proljetnom.
16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
Probitačnije je steći mudrost nego zlato, i stjecati razbor dragocjenije je nego srebro.
17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
Životni je put pravednih: kloniti se zla, i tko pazi na svoj put, čuva život svoj.
18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
Pred slomom ide oholost i pred padom uznositost.
19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
Bolje je biti krotak s poniznima nego dijeliti plijen s oholima.
20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
Tko pazi na riječ, nalazi sreću, i tko se uzda u Jahvu, blago njemu.
21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
Mudar srcem naziva se razumnim i prijazne usne uvećavaju znanje.
22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
Izvor je životni razum onima koji ga imaju, a ludima je kazna njihova ludost.
23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
Mudračev duh urazumljuje usta njegova, na usnama mu znanje umnožava.
24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
Saće meda riječi su ljupke, slatke duši i lijek kostima.
25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
Neki se put čini čovjeku prav, a na kraju vodi k smrti.
26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
Radnikova glad radi za nj; jer ga tjeraju usta njegova.
27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
Bezočnik pripravlja samo zlo i na usnama mu je oganj plameni.
28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
Himben čovjek zameće svađu i klevetnik razdor među prijatelje.
29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
Nasilnik zavodi bližnjega svoga i navodi ga na rđav put.
30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
Tko očima namiguje, himbu smišlja, a tko usne stišće, već je smislio pakost.
31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
Sijede su kose prekrasna kruna, nalaze se na putu pravednosti.
32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
Tko se teško srdi, bolji je od junaka, i tko nad sobom vlada, bolji je od osvojitelja grada.
33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
U krilo plašta baca se kocka, ali je od Jahve svaka odluka.

< Ordspråksboken 16 >