Ordspråksboken 16
1 En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af Herranom kommer, hvad tungan tala skall.
Hlang taengah lungbuei kah rhoekbahnah om dae olka hlatnah he BOEIPA lamkah ni.
2 Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men Herren allena gör hjertat visst.
Hlang kah a longpuei boeih he amah mikhmuh ah khui dae, BOEIPA long tah a mueihla ni a khiinglang pah.
3 Befalla Herranom din verk, så gå din anslag fram.
Na bibi te BOEIPA taengah hal lamtah, na kopoek cikngae bitni.
4 Herren gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.
Soeprhaep boeih he amah kah a hlatnah ham BOEIPA loh a saii. Te dongah halang pataeng yoethae hnin kah ham a hlun.
5 All högmodig hjerta äro Herranom en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.
Kut neh kut hlaengtang tih lungbuei aka oek boeih BOEIPA kah a tueilaehkoi la a om dongah hmil mahpawh.
6 Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom Herrans fruktan undflyr man det onda.
Sitlohnah neh oltak loh thaesainah a dawth tih, BOEIPA hinyahnah loh boethae lamkah a nong sak.
7 Om någors mans vägar behaga Herranom, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.
Hlang kah khosing te BOEIPA loh a moeithen vaengah a thunkha rhoek pataeng amah taengah a rhong sak.
8 Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.
Duengnah neh yol mai cakhaw, a tiktam mueh canghum cangpai lakah then.
9 Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men Herren allena gifver, att de framgår.
Hlang kah lungbuei loh amah longpuei te a moeh tih, BOEIPA loh a khokan a cikngae sak.
10 Prophetia ( är ) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.
Manghai ka dongkah bihma tah laitloeknah ham ni, te dongah a ka vikvawk boel saeh.
11 Rätt våg och vigt är af Herranom; och all pund i säckenom äro hans verk.
Tiktamnah cooi neh coilung tah BOEIPA taeng lamkah ni, sungsa coilung boeih khaw amah kah a bibi ni.
12 Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.
Duengnah loh ngolkhoel a cikngae sak dongah, manghai rhoek loh halangnah a saii ham tah tueilaehkoi la om.
13 Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.
Duengnah hmuilai tah manghai rhoek kah kolonah om tih, a thuem aka thui te a lungnah.
14 Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.
Manghai kah kosi tah dueknah puencawn ni. Te dongah hlang cueih long ni kosi a daeh sak thai eh.
15 När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.
Manghai kah maelhmai khosae dongah hingnah tih, a kolonah tah tlankhol vaengkah khomai banghui ni.
16 Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.
Cueihnah lai he sui lakah bahoeng then tih, yakmingnah lai he khaw tangka n'tuek lakah then.
17 De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.
Boethae lamloh aka nong hamla a thuem longpuei om tih, a hinglu aka ngaithuen loh a longpuei a kueinah.
18 Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.
Pocinah kah a hmaiah hoemdamnah om tih, cungkunah kah a hmaiah ah mueihla oeknah a lamhma pah.
19 Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.
Thinthah neh kutbuem n'tael lakah kodo mangdaeng neh mueihla kunyun te then.
20 Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på Herran.
Olka neh aka cangbam long tah hnothen a dang tih, BOEIPA dongah aka pangtung tah a yoethen pai.
21 En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.
Lungbuei aka cueih te aka yakming la a khue uh tih, hmuilai dongkah olding loh rhingtuknah a thap.
22 Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.
Lungmingnah te a kungmah la aka khueh long tah hingnah thunsih la om tih, aka ang rhoek kah thuituennah tah anglat la poeh.
23 Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.
Aka cueih kah lungbuei tah a ka a cangbam tih, a hmuilai dongah rhingtuknah a thap.
24 Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.
Ol then tah, hinglu ham khoitui khoitak bangla didip tih, rhuh hamla hoeihnah la om.
25 Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.
Hlang mikhmuh ah longpuei te thuem dae a hmailong ah dueknah longpuei la om.
26 Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.
Thakthaekung kah a hinglu loh amah hamla thakthae tih a ka te a kamcah sak.
27 En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.
Hlang muen loh boethae a vueh tih, a hmuilai dongah hmai bangla rhangto.
28 En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.
Calaak hlang loh olpungkacan a haeh tih, hlang aka thet loh boeihlum a pamhma sak.
29 En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.
Kuthlahnah hlang loh a hui a hloeh tih, longpuei a then pawt la a caeh puei.
30 Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.
Calaak te moeh hamla a mik aka him tih, a hmui saibaeh loh boethae a cung sak.
31 Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.
Sampok he boeimang rhuisam la om tih, duengnah longpuei kah aka om loh a dang.
32 En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.
Thintoek aka ueh tah hlangrhalh lakah, a mueihla aka taem khaw khopuei aka ta lakah then.
33 Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart Herren vill.
A rhang dongah hmulung khoh cakhaw a laitloeknah boeih tah BOEIPA lamkah ni a om.
