< Ordspråksboken 15 >

1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Ла́гідна відповідь гнів відверта́є, а слово вра́зливе гнів підійма́є.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Язик мудрих — то добре знання́, а уста́ нерозумних глупо́ту висло́влюють.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
Очі Господні на кожному місці, — позира́ють на злих та на добрих.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Язик ла́гідний — то дерево життя, а лука́вство його — залама́ння на дусі.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
Зневажає безумний напучення ба́тькове, а хто береже осторо́гу, стає розумніший.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Дім праведного — скарб великий, а в пло́ді безбожного — бе́злад.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Уста мудрих знання́ розсівають, а серце безглу́здих не так.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Жертва безбожних — оги́да для Господа, а молитва невинних — Його уподо́ба.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Господе́ві огида — дорога безбожного, а того, хто женеться за праведністю, Він кохає.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Люта кара на то́го, хто путь оставляє, а хто осторо́гу нена́видить, той умирає.
11 Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
Шео́л й Аваддо́н перед Господом, — тим більше серця́ синів лю́дських! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Насмі́шник не любить карта́ння собі, — він до мудрих не пі́де.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Ра́дісне серце лице весели́ть, а при сму́тку серде́чному дух приголо́мшений.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Серце розумне шукає знання́, а уста безумних глупо́ту пасу́ть.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Нужде́нному всі́ дні лихі, кому ж добре на серці, у того гости́на постійно.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Ліпше мале у Господньому стра́ху, ані ж скарб великий, та триво́га при то́му.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Ліпша пожи́ва яри́нна, і при тому любов, аніж тучний віл, та нена́висть при то́му.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Гнівли́ва люди́на роздра́жнює сварку, терпели́ва ж у гніві вспоко́ює за́колот.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Дорога лінивого — то тернови́ння, а путь щирих — дорога гладка́.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Мудрий син тішить ба́тька свого́, а люди́на безумна пого́рджує матір'ю своєю́.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Глупо́та — то радість для нерозумного, а люди́на розумна дорогою про́стою ходить.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Ламаються за́думи з бра́ку пора́ди, при числе́нності ж ра́дників спо́вняться.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Радість люди́ні — у відповіді його уст, а слово на ча́сі своєму — яке воно добре!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Путь життя для премудрого — уго́ру, щоб відда́люватись від шео́лу внизу́. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
Дім пишних руйнує Госпо́дь, але ста́вить межу́ для вдови.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Думки злого — оги́да для Господа, але чисті для Нього приє́мні слова́.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Заже́рливий робить нещасним свій дім, хто ж дарунки нена́видить, той буде жити.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Серце праведного розмірко́вує про відповідь, а у́ста безбожних вибри́зкують зло.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
Далекий Господь від безбожних, але́ справедливих молитву Він чує.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Світло оче́й тішить серце, добра звістка підкрі́плює ко́сті.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Ухо, що навча́ння життя вислухо́вує, буде перебува́ти між мудрими.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Хто напу́чування не приймає, той не дбає про душу свою, а хто слухається осторо́ги, здобуде той розум.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Страх Господній — навча́ння премудрости, а перед славою — скромність іде́.

< Ordspråksboken 15 >