Ordspråksboken 15
1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
Yumuşak yanıt gazabı yatıştırır, Oysa yaralayıcı söz öfkeyi alevlendirir.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
Bilgenin dili bilgiyi iyi kullanır, Akılsızın ağzındansa ahmaklık akar.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
RAB'bin gözü her yerde olanı görür, Kötüleri de iyileri de gözler.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Okşayıcı dil yaşam verir, Çarpık dilse ruhu yaralar.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
Ahmak babasının uyarılarını küçümser, İhtiyatlı kişi azara kulak verir.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
Doğru kişinin evi büyük hazine gibidir, Kötünün geliriyse sıkıntı kaynağıdır.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
Bilgelerin dudakları bilgi yayar, Ama akılsızların yüreği öyle değildir.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
RAB kötülerin kurbanından iğrenir, Ama doğruların duası O'nu hoşnut eder.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
RAB kötü kişinin yolundan iğrenir, Doğruluğun ardından gideni sever.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Yoldan sapan şiddetle cezalandırılır Ve azarlanmaktan nefret eden ölüme gider.
RAB, ölüm ve yıkım diyarında olup biteni bilir, Nerde kaldı ki insanın yüreği! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
Alaycı kişi azarlanmaktan hoşlanmaz, Bilgelere gidip danışmaz.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
Mutlu yürek yüzü neşelendirir, Acılı yürek ruhu ezer.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
Akıllı yürek bilgi arar, Akılsızın ağzıysa ahmaklıkla beslenir.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
Mazlumun bütün günleri sıkıntı doludur, Mutlu bir yürekse sahibine sürekli ziyafettir.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
Yoksul olup RAB'den korkmak, Zengin olup kaygı içinde yaşamaktan yeğdir.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
Sevgi dolu bir ortamdaki sebze yemeği, Nefret dolu bir ortamdaki besili danadan yeğdir.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
Huysuz kişi çekişme yaratır, Sabırlı kişi kavgayı yatıştırır.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
Tembelin yolu dikenli çit gibidir, Doğrunun yoluysa ana caddeye benzer.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
Bilge çocuk babasını sevindirir, Akılsız çocuksa annesini küçümser.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Sağduyudan yoksun kişi ahmaklığıyla sevinir, Ama akıllı insan dürüst bir yaşam sürer.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
Karşılıklı danışılmazsa tasarılar boşa çıkar, Danışmanların çokluğuyla başarıya ulaşılır.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Uygun yanıt sahibini mutlu eder, Yerinde söylenen söz ne güzeldir!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
Sağduyulu kişi yukarıya, yaşama giden yoldadır, Bu da ölüler diyarına inmesini önler. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
RAB kibirlinin evini yıkar, Dul kadının sınırını korur.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
RAB kötünün tasarılarından iğrenir, Temiz düşüncelerden hoşnut kalır.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Kazanca düşkün kişi kendi evine sıkıntı verir, Rüşvetten nefret edense rahat yaşar.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
Doğru kişinin aklı yanıtını iyi tartar, Kötünün ağzı kötülük saçar.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
RAB kötülerden uzak durur, Oysa doğruların duasını duyar.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
Gülen gözler yüreği sevindirir, İyi haber bedeni ferahlatır.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Yaşam veren uyarıları dinleyen, Bilgeler arasında konaklar.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Terbiyeden kaçan kendine zarar verir, Azara kulak verense sağduyu kazanır.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
RAB korkusu bilgelik öğretir, Alçakgönüllülük de onurun önkoşuludur.
