< Ordspråksboken 15 >

1 Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
‌ʻOku tekeʻi atu ʻae houhau ʻe he tali fakavaivai: ka ʻoku fakatupu ʻae ʻita ʻi he lea fakamamahi.
2 De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
‌ʻOku ngāue totonu ʻaki ʻae ʻilo ʻe he ʻelelo ʻoe poto: ka ʻoku malingi ʻae vale mei he ngutu ʻoe vale.
3 Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
‌ʻOku ʻi he potu kotoa pē ʻae fofonga ʻo Sihova, ʻo ne ʻafioʻi ʻae kovi mo e lelei.
4 En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
Ko e ʻelelo fakamoʻui ko e ʻakau ia ʻoe moʻui: pea ka talangataʻa ia ko e maumau ia ʻoe laumālie.
5 En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
‌ʻOku fehiʻa ʻae vale ki he akonaki ʻa ʻene tamai: ka ʻoku fakapotopoto ia ʻaia ʻoku tokanga ki he valoki.
6 Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
‌ʻOku ai ʻae koloa lahi ʻi he fale ʻoe māʻoniʻoni: ka ʻoku ai ʻae mamahi ʻi he koloa ʻae angahala.
7 De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
‌ʻOku tufa atu ʻae poto ʻe he loungutu ʻoe poto: ka ʻoku ʻikai ke fai pehē ʻe he loto ʻoe vale.
8 Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
Ko e meʻa fakalielia kia Sihova ʻae feilaulau ʻae angahala: ka ko e lotu ʻae angatonu ʻoku ne fiemālie ai.
9 Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
Ko e meʻa fakalielia kia Sihova ʻae hala ʻoe angakovi: ka ʻoku ne ʻofa kiate ia ʻoku muimui ki he māʻoniʻoni.
10 Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Ko e meʻa fakamamahi ʻae tautea kiate ia kuo liʻaki ʻae hala: pea ko ia ʻoku fehiʻa ki he valoki ʻe mate ia.
11 Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
‌ʻOku ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻa hētesi pea mo e fakaʻauha: kae muʻa hake ʻae loto ʻoe fānau ʻae tangata! (Sheol h7585)
12 En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
‌ʻOku ʻikai ʻofa ʻae tangata manuki kiate ia ʻoku valokiʻi ia: pea ʻoku ʻikai fie ʻalu atu ia ki he poto.
13 Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
‌ʻOku fakafiefiaʻi ʻae mata ʻe he loto ʻoku fiemālie: ka ʻoku maumauʻi ʻae laumālie ʻe he mamahi ʻoe loto.
14 Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
‌ʻOku kumi ki he poto ʻe he loto ʻoʻona ʻoku faʻa ʻilo: ka ʻoku kai ʻae vale ʻe he ngutu ʻoe kakai vale.
15 En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
‌ʻOku kovi ʻae ʻaho kotoa pē ʻonautolu ʻoku mamahi: ka ʻoku fai kātoanga maʻuaipē ia ʻaia ʻoku loto fiemālie.
16 Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
‌ʻOku lelei lahi hake ʻae meʻa siʻi mo e manavahē kia Sihova, ʻi he koloa lahi ʻoku maʻu mo e kovi.
17 Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
‌ʻOku lelei hake ʻae meʻakai ʻaki ʻae louʻakau pea ai mo e ʻofa, ʻi he kai ha pulu kuo fafanga, kae maʻu mo e fehiʻa.
18 En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
‌ʻOku fakatupu ʻe he tangata faʻa ʻita ʻae feʻiteʻitani: ka ʻoku lolomi ʻae feʻiteʻitani ʻe ia ʻoku fakatotoka ki he ʻita.
19 Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
‌ʻOku tatau ʻae hala ʻoe tangata fakapikopiko mo e ʻā ʻakau talatala: ka ʻoku hangamālie ʻae hala ʻoe māʻoniʻoni.
20 En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
‌ʻOku fakafiefiaʻi ʻae tamai ʻe he foha ʻoku poto: ka ʻoku fehiʻa ʻae tangata vale ki heʻene faʻē.
21 Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
Ko e vale ko e fakafiefia ia kiate ia ʻoku taʻemaʻu ʻae poto: ka ʻoku ʻeveʻeva ʻi he angatonu ʻae tangata ʻoku faʻa ʻilo.
22 De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
‌ʻOku ʻikai hoko ʻae ngaahi meʻa kuo tuʻutuʻuni, ko e meʻa ʻi he masiva fakakaukau: ka ʻi he tokolahi hono kau fakakaukauʻi ʻoku toki maʻu ai ia.
23 Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
‌ʻOku maʻu ʻe he tangata ʻae fiefia ʻi he lea ʻa hono ngutu: pea ko e lea ʻoku fai ʻi hono kuonga totonu, hono ʻikai lelei fau ia!
24 Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
‌ʻOku māʻolunga ʻae hala ʻoe moʻui kiate kinautolu ʻoku poto, koeʻuhi ke nau hao mei heli ʻoku ʻi lalo. (Sheol h7585)
25 Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
‌ʻE fakaʻauha ʻe Sihova ʻae fale ʻoe fielahi: ka ʻe fokotuʻumaʻu ʻe ia ʻae kauhala ʻoe fefine kuo mate hono husepāniti.
26 De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
Ko e meʻa fakalielia kia Sihova ʻae ngaahi mahalo ʻae angakovi: ka ko e ngaahi lea ʻae māʻoniʻoni ko e ngaahi lea ia ʻoku lelei.
27 Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
Ko ia ʻoku manumanu ki he koloa, ʻoku fakafiuʻi ʻe ia hono fale ʻoʻona; ka ko ia ʻoku fehiʻa ki he ngaahi meʻa foaki ʻe moʻui ia.
28 Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
‌ʻOku fakakaukau ʻe he loto ʻoe māʻoniʻoni ʻae lea te ne tali ʻaki: ka ʻoku malingi mei he ngutu ʻoe angahala ʻae ngaahi meʻa kovi.
29 Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
‌ʻOku mamaʻo ʻaupito ʻa Sihova mei he angahala: ka ʻoku ne ongoʻi ʻae lotu ʻae māʻoniʻoni.
30 Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
‌ʻOku fiefia ʻae loto ʻi he maama ʻoe mata: pea ʻoku tupu ʻi he ongoongolelei ʻae huhuʻa ʻoe hui.
31 Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
Ko e telinga ʻoku fakafanongo ki he valoki fakamoʻui, ʻe nofomaʻu ia ʻi he haʻohaʻonga ʻoe poto.
32 Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
Ko ia ʻoku manuki ki he akonaki, ʻoku ne fehiʻa ki hono laumālie ʻoʻona: ka ko ia ʻoku fanongo ki he valoki, ʻoku maʻu ʻe ia ʻae loto poto.
33 Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Ko e manavahē kia Sihova, ko e akonaki ia ʻoe poto; pea ʻoku muʻomuʻa ʻae angavaivai ʻi he hakeakiʻi.

< Ordspråksboken 15 >